Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glacial-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma, men granitklippan höll stånd och glacieren nödgades att
beskedligt gå omkring henne.
»Korteligen, en glaciers betydliga tryck i förening med dess
skridande rörelse framåt verkar på engång på bottnen och sidorna i den dal,
som han tränger sig igenom. Han afslipar alla bergväggar, som icke låta
sig af honom söndermalas, och påtrycker dem ofta ett egendomligt och
karakteristiskt utseende. Utplånande alla ojemnheter på dessa väggar,
jemnar han deras yta och ärrandar dem på den sida som vetter upp åt
dalen, hvaremot de nedåt ofta bibehålla sina kantiga och skrofliga former.
Man inser nemligen lätt, att glacierens inverkan hufvudsakligen måste
visa sig kraftig på de sidor af klipporna, som äro vända åt det håll,
hvarifrån han sjelf nedskrider, på samma sätt som vid en islossning de
flytande isstyckena skada pelarne under ett brohvalf mera på den uppåt
strömmen vända sidan, än på den motsatta. Sedda på afstånd, erinra en
hop sålunda afslipade klippor om en fårskock; deraf namnet roches
moutonnées, som Saussure gifvit dem, och som de sedan fått bibehålla
[1].»
Det är äfven en annan företeelse, som spelar en stor roll
i nutidens och de glacierers historia, hvilka fordom betäckte
Schweitz; vi mena de ofta ofantliga klippstycken, hvilka
glaciererna lösrycka och föra med sig i sitt framskridande.
Alpernas spetsar äro stadda i ett oupphörligt förfall.
Bestående af bergarter, som lätt förändras genom luftens och
vattnets inverkan, sönderfalla de och nedramla ofta i större
eller mindre stycken.
»Snömassorna, säger Martins, hvilka tynga pa Alperna under vintern,
regnet som sipprar in mellan deras särskilda lager under sommaren, de
snabba verkningarne af nedströmmande vatten, de långsammare, men ännu
mäktigare verkningarne af de kemiska krafterna, angripa, sönderdela och
upplösa de hårdaste bergarter. I form af väldiga jordras, beledsagade af
ett fruktansvärdt dån och tjocka stoftmoln, nedfalla stycken af dem från
höjderna i de af glacierer fyllda dalarne. Tillochmed under högsommaren
har jag sett dylika stenras nedstörta från Schreckhorns högsta spetsar och
på den enfärgadt hvita snön bilda en lång svart rand, bestående af
ofantliga klippblock och en otalig mängd smärre stenar. Vårtiden gifver ofta
en hastig snösmältning upphof åt tillfälliga strömmar, som äro ytterst
våldsamma. Smälter åter snön långsamt, så sipprar vattnet in i de
minsta klippspringor, stelnar der till is och spränger de hårdaste och segaste
massor. De från bergen lossnade blocken hafva ofta jättelika
dimensioner; man finner sådana, som i längd uppnå mer än 60 fot, och de, hvilka
hålla 30 fot i alla rigtningar äro ingalunda sällsynta på Alperna[2].»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
