- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
181

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

detta bröst! Natten är tyst — en ensam fågel
avbryter denna stillhet med sitt skri och sina vingslag,
i det den stryker längs den daggiga marken; också
han ilar väl till ett kärleksmöte — accipio omen!
— Vad naturen är full av förebud! Fåglarnas flykt
och skri, fiskarnas muntra slag i vattenbrynet och
snabba försvinnande i djupet, hundarnas skall från
fjärran, en vagns avlägsna rasslande, fotsteg, som
genljuda långt borta, allt blir till varsel för mig. Det
är icke vålnader jag ser i denna nattimme, icke det,
som har varit, utan det, som skall komma, i insjöns
barm, i daggens kyss, i dimman, som utbreder sig
över jorden och döljer dess fruktbara omfamning.
Allt är bild, jag själv är en myt om mig själv, ty är
det icke liksom en myt, att jag ilar till detta möte?
Vem jag är betyder intet; allt andligt och timligt
är glömt, endast det eviga är kvar, kärlekens makt,
dess längtan, dess salighet. — Min själ är stämd
som en spänd båge, tankarna ligga redo som pilar
i mitt koger, icke giftiga, men likväl i stånd att
blanda sig med blodet. Min själ är stark, frisk,
glad, närvarande i ögonblicket som en gud. — —
Av naturen var hon skön. Jag tackar dig,
vidunderliga natur! Som en moder har du vakat över
henne. Hav tack för din omsorg! Oförvanskad var
hon. Jag tackar er, ni människor, vilka hon skyller
detta. Hennes utveckling, den är mitt verk — snart
njuter jag min lön. — Huru mycket har jag icke
samlat i detta enda ögonblick, som nu förestår. Död
och helvete, om det gick förlorat för mig!

Ännu ser jag icke min vagn. — Jag hör en
pisksmäll, det är min kusk. — Kör för liv och död,
om så hästarna störtade, blott icke en sekunds.
dröjsmål, förrän vi äro framme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free