Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien. 19 1
dant andens ingående i sig och genom negerandet af det sinliga
brytes den omedelbara klassiska enheten af gestalten och deß inre;
gestalten synes blott som ett för sig osjelfständigt omhölje,
hwilket såsom en genomskinlig slöja tyder på ett bakomliggande
andligt«djnp, ett djup, som ingen sinlig form kan uttömma.
Uttrycket säger oändligen mycket mera än gestalten. Likwißt
innebär detta "köttets dödande« icke ett tillintetgörande af indi-
videns oändliga egenhet; nej, deri bewisar iden sin magt, att
den, ingående i det empiriskt enskilda subjektet, kan upplyfta
denna egendomlighet i det oändliga och «kan låta den taga del i
personlighetens absoluta wärde. Det är just den enskilde som
sådan, hwilken i och genom den gudomliga återlösningen wet sig
rymma sdet oändliga. Deraf kommer sig att en porträttartad,
mikroskopist uppfattning gör sig gällande uti detta ideal, samt
äfwen att skönheten mindre beror af gestalten än af enskilda
själfulla delar af densamma. Gestalten i medeltidens konstwert
är torr, hård och kantig, men händer och ansigte, samt företrä-
deswis ögat, uttrycka en oändlighet, i hwilken det mest indivi-
duelt egendomliga och det allmännaste, den obetydliga menniskan
och himlen (eller helfwetet), gå upp i en werkan. Det fysiog-
» nomista inträder här i sin fulla betydelse. De oskönheter och de
hårdheter i kroppsformem som af detta förhållande uppkomma,
npphäfwas hufwudsakligen derigenom, att denna fantasibild
nödgar åskådaren att oupphörligt från gestalten gå öfwer till
det oändligt wärdefulla inre, i det att det framlysande uttrycket
af innerlighet kommer konturerna att darrande och skimrande gå
öfwer i hwarann; äfwen upphäfwes det deraf, att i detta ideal,
twertemot förhållandet i antiken, den enskilda gestalten
icke mera måste wara skön, utan att det störande i de
ojemnheter, som hos den kunna sinna8, förtages genom den to-
talwerkan, som uppkommer af många gestalters förenande till
ett esthetiskt helt. Dock kunna icke alla hårdheter på detta sätt
upplösas. Hela medeltiden lider af mißförhållande emellan form
och innehåll, och detta måste äfwen wisa sig i deß fantasi; i
henne qwarstannar alltjemt en brytning, en rest af barbari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
