Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom om S. Erik. Ty någon muntlig historisk
tradition fanns knappast under medeltiden. Liksom inom
en enskild släkt gick äfven hvad beträffar rikets
angelägenheter traditionen i regeln endast en hundra år
tillbaka, och om tilldragelserna före denna tid hade man
blott några högst förvirrade föreställningar. Adam af
Bremen återger den tradition, som på 1030-talet
fortlefde vid det svenska hofvet om landets äldre öden,
men hans sagesmans minnen gå blott till ungefär 930.
En svensk krönika, som finnes infogad i
Hervararsagan, återger traditionen vid Inge den äldres hof på
1080-talet, men denna är säker blott till Erik
Segersäll d. v. s. slutet af 900-talet; allt det föregående är
en isländsk historieskrifvares konstruktion.
Och utan tvifvel var det på samma sätt äfven
senare under medeltiden. I regeln sträckte sig nog
traditionen blott en två à tre generationer tillbaka i tiden.
Erikslegenden — det enda historiska arbete, som allmogen
kände — fick därför en alldeles särskild betydelse, och
denna förklarar den oerhördt stora plats, som
helgonkonungen kom att intaga i den medeltida allmogens
uppfattning. S. Erik blef för bonden icke blott den
fromme helgonkonungen, utan han utrustades med alla
de egenskaper, som svensken älskade att finna hos sin
konung, och hans tid, S. Eriks tid, blef den gyllene
åldern. Framför allt var konungen rättfärdig, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
