Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed är relikernas historia i stort sedt till ända.
1593, då protestantismen segrat, uppstod väl fråga om
att flytta dem ur kyrkan, där de till äfventyrs kunde
locka till tillbedjan. Men planen blef ej satt i värket.
1702 — vid den stora branden — förstördes Willam
Boys marmorgraf, men själfva silfverskrinet och relikerna
räddades. Det förra undslapp dock icke alla olycksöden.
1709 bortstals nämligen en del af silfret —
änglahufvuden m. m. Tjufven blef väl gripen och
vederbörligen hängd på galgbacken utanför Upsala. Men silfret
förblef borta, och det mesta, som kunde lösbrytas, hade
tydligen brutits loss eller lossnat, och 1733 såldes dessa
lösa delar af stadens borgerskap, som fann detta mera
inkomstbringande än att sätta fast bitarna. Men i detta
skadade skick har Rosenfälts skrin sedan fått förblifva
sådant det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
