Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlofningar förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svaranden anhöll då om uppskof, emedan den jurist
hvars biträde han anlitat, insjuknat i Stockholm. Men
då detta ej kunde styrkas, ogillades yrkandet. När Fick
därpå företedde en vidimerad afskrift af det nyss
anförda kärleksbrefvet, tillstod väl Wallerius, att han
skrifvit det, »men yttrade därjämte, att han detsamma
skrifvit på raillerie och i hastigheten». Han nekade
således alldeles till, att någon värklig trolofning dem
emellan ingåtts, och ansåg sig på grund däraf »ej obligerad
att ställa henne till freds». Men Fick hänvisade till
brefvet, i hvilket Wallerius själf uttryckligen erkänt
förlofningen, och fick äfven Wallerius att medgifva, att
han besökt jungfrun i handelsmannen Smedbergs hus.
Men däremot nekade han till, att han då anmodat henne
att blifva vid den gjorda öfverenskommelsen.
Försvaret var således mer än lofligt matt, och
domkapitlet förehöll äfven Wallerius »hans förbindliga ord
och expressioner, hvaraf intet annat kan slutas, än att
hans sinne och allvar hafva varit att draga hennes
hjärta till sig till äktenskaps byggnad.» Domkapitlet
uppmanade honom därför att stå vid sitt löfte, »hvarigenom
visserligen skedde det, som vore Gud behagligt och i
längden kunde befreda hans samvete.» Förmaningen
tycktes till en början göra ett visst intryck på
Wallerius, ty först bad han om betänketid, men återkallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
