Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
digades plötsligt av förtvivlan, så att hon
inte kunde tala på en stund. Sen sade hon:
— Jag menade alls inte, att du inte fick
gråta. Men du får inte ropa in dorn, som
sist, hör du.
Pepi suckade djupt. Hade han inte
infektion i såren och övernog med det, och
nu skulle han också ha omsorg om den
andra?
— Varför skulle ni säga det? frågade
han buttert. Dom har bett mig se upp
med er.
— Det är för de inget förstår, sade
Gisela. Men du förstår, du. Vi två, vi vet,
hur det är. Var snäll mot mig, Pepi. Kan
du tänka dig, de har tagit av båda mina
fötter.
— Ja, jag ska blunda då, sade Pepi.
— Tack ska du ha. Ja, du blir nog bra,
du. Gode Gud, förbarma dig.
Pepi blundade. Han hörde en ångestfull
viskning, ett gurglande ljud i vattnet, han
förstod hon hade dykt ner med huvudet.
Ett ögonblick glömde han för skräck sina
plågor. Han vågade knappt andas. Sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
