Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. kap. Julen 1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hydda ligger på den stora slätten. Dunkelt ser man
därifrån Andernas sista utlöpare mot Benis och Mojos slätter,
dessa berg, som kostat oss sexton mödosamma dagar,
när vi steg för steg höggo oss igenom snåren och urskogen
och klättrade utför de vildaste branter. Här och där
avbrytes den oändliga grässlätten av skogsdungar, där
man finner otaliga gamla boplatser från en tid, då dessa
trakter hade en mycket talrik indiansk befolkning.
I förrgår afton kvittrade skallerormarna oss i sömn.
I går brände solen stekhett över slätten, och nästan alla
vattendrag voro uttorkade. I natt kom det efterlängtade
regnet.[1] Det kom ej som ett vanligt regn utan
överväldigande, oresonligt som allt i tropikerna. På en kort
stund var marken översvämmad, och skyndsamt måste
vi rädda oss in i Chataris hydda, plockande vid ljuset från
blixtarna ihop våra simmande sängkläder. Med regnet har
också allt plötsligt förvandlats. Det är, som om den
sovande djurvärlden vaknat, när åskan ropade åt den:
»Regnet kommer, och regnet är liv.» Med ett allmänt
råmande hälsade Chataris tvåhundra kor regnet. Nu
behövde de ej mera vandra långa vägar för att dricka det
sparsamma, brungröna vattnet i någon göl. Där det i
går var torrt, har det i dag bildats stora sjöar.
Hela pampan surrar, väser, kväker. I träsken, som
bildats under natten, där marken i går var söndersprucken
av torkan, där ropa i alla tonarter grodorna efter sina
kärestor, som de ej sett, sedan torrtiden började. Där
kräla alligatorerna. Otaliga sötvattenskrabbor komma
fram ur sina gömslen. Man hör ej mera de olika djurens
läten i denna jättekonsert, där vattnet hälsas av
pampans alla djur. Ormarna krypa ur sina gömslen. Det
var skallerormarna, som först hälsade det annalkande
regnet med sitt underliga läte, som endast kanske liknar
en syrsas. Tätt inpå Chataris hydda ha de sina nästen.
Ibland våga de sig in i själva hyddan. En dag dödade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
