- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
318

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. kap. "Chokihuta"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alla djur ha sin huabóa. Sumphjorten har t. ex. sin.
Den är ej farlig att vidröra. När sumphjorten ätit av sin
huabóa, blir hans kött illaluktande. Svinens[1] kött kan
man äta, om man tar bort »naveln». Svinens huabóa
ger annars dålig smak åt köttet. När en hund betar gräs,
äter den sin huabóa. Vi människor ha flera slag av
huabóa. Det är alla medicinalväxterna.

Denna föreställning, att varje djur har sin speciella
växt, till vilken den står i ett mystiskt förhållande, känner
jag ej från andra stammar i Bolivia. Möjligt är, att vi här
ha ursprunget till användningen av växter till läkemedel.

Rester av totemismen finna vi även hos itonama.
De äta sålunda ej kött av vrålapa och vildsvin, ty
dessa djur ha varit itonamaindianer. En moderniserad
förklaring till detta bruk har jag hört av en ung
itonamaindian. Det var en person, som gick förbi en skola med
stojande pojkar.[2] »Vilka äro därinne?» frågade han.
»Det är bara vrålapor,» fick han till svar. Han förvandlade
dem alla till dylika djur. Denne man kom även förbi en
snickarverkstad.[3] »Vilka äro äro därinne?» frågade han.
»Det är bara vildsvin,» fick han till svar. Han förvandlade
alla snickare till vildsvin. Då svinet och vrålaporna
varit människor, vilja itonama ej äta deras kött. En
mestiz sköt en gång en vrålapa. En gammal
itonamaindian, som såg detta, blev högst förbittrad.

Historien om vrålaporna och vildsvinen är
naturligtvis ett moderniserat fragment av en gammal kulturmyt.
Förgäves sökte jag få reda på andra itonamasagor.

Även om en del andra egendomliga föreställningar
erfor jag ett och annat i San Ramon och under mina
båtfärder med itonama. När t. ex. en itonamakvinna
fött ett barn, binder hon ihop benen på barnet med en
tråd, för att detta ej skall följa fadern. Denne får ej de
första dagarna efter barnets födelse gå ut på djupt vatten,


[1] Dicotyles torquatus och Dicotyles labiatus.
[2] I San Ramon finnes skola både för gossar och flickor.
[3] Redan jesuiterna lärde indianerna snickra möbler o. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 03:06:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free