Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klint och Frumeries studentfabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
påföljande vårterminen samt klarade dem. I maj avlade vi båda
studentexamen vid Nya Elementarskolan i Stockholm.
När Evers och jag en morgon fått veta, att vi följande dag
skulle upp i "muntan", slungade vi böckerna samt beslöto att
göra en liten seglats. Vi tågade ned till Skeppsholmen och fingo
hyra en mindre segelbåt av en gammal skeppare. Och så bar
det iväg. Jag hade aldrig varit i tillfälle att segla, men min vän
hade kunskap om, huru seglen skulle hissas. Teoretiskt visste
jag, vad det menades med kovändning. Till all lycka var vinden
laber, så någon fara att gå i plurret fanns icke. Det tyckte nog
skepparen också, när han hyrde ut båten.
Allt nog, vi fingo upp både focken och storseglet samt
begåvo oss ut på böljan blå, absolut okunniga om bestämmelserna
för möte med andra båtar. Så mycket ovett, som vi under den
lilla seglatsen inhöstade, har jag aldrig fått varken förr eller
senare. Fanns det någon möjlighet att komma på fel sida om
de mötande, så funno vi den. Ångbåtarna visslade och skreko,
kaptenerna svuro och hytte med knytnävarna. De få
privatseglare, som vi höllo på att ramma, hade visserligen icke
sjöbjörnarnas ordförråd, men det räckte ändå bra till. Skepparn
stod på land och bara vinkade oss hem, då han såg eländet. Vi
lade efter mycket besvär till vid hans kaj och fingo på land den
sista åthutningen. På hemvägen sade jag till min vän: "Dom
kan skälla bra här i Stockholm", då han, Stockholmspojken,
svarade: "Var lugn för det, men det är ingenting att fästa sig
vid. Vi ha fått, vad vi ville: frid för böckerna och frisk luft."
Han hade givetvis rätt.
En privatist har alltid svårighet att avlägga studentexamen.
Evers och jag hade tenterat i alla de ämnen, där tentamen var
möjlig. Icke desto mindre blevo vi i examen så utfrågade, att
till sist en av censorerna fann sig föranlåten säga till läraren:
"Men fråga då åtminstone någon gång skolans egna lärjungar".
1 matematik fick jag till sist redogöra för Euclides II. bok. Vem
kunde tänka sig det i en studentexamen? Tack vare ingeniör
Heligrens visa förutseende gick det utmärkt. Engelska var mitt
svagaste ämne, då jag i Örebro endast läst det två timmar i vec-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
