Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra indelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
av de sjukanmälda: "Vad är det med dig?" Svaren blevo ju
litet olika förstås, beroende på vad det var för krämpor, som
individen hade. Kompanichefens sätt att medels orden: "Räck
ut tungan!" konstatera den uppgivna sjukdomens existens var
dock lika för alla. På tungans utseende fälldes domen, om den
sjukanmälda fick gå upp till sjukvisitationen eller icke. Det var
likgiltigt, om det förebars magplågor, förkylning, yttre
kroppskada eller andra åkommor.
Vid ovannämnda kompani samlades allt befäl tio minuter
fore kl. 6 på morgonen hos kompanichefen, som då bland annat
gav order för dagens övningar.
En sergeant H., som var mycket begiven på starka drycker,
synades varje morgon mycket noggrannt av den stränga
kompanichefen för att utröna nykterhetsgraden. Han fick ibland
tillsägelse att göra helomvändningar och att andas på
kompanichefen, varvid rätt så ofta följde orden: "Jag tror minsann, att
sergeanten redan tagit sig en dram nu på morgonen". Och så
kommo ovett och skällsord, vilket på den tiden gick för sig utan
anmärkning.
Sergeant H., som var mycket svag i sina reglementen,
kommenderade då och då fel i kompaniexercisen, den tidens a och o.
H. talade ofta högt för sig själv, när han fick sina slängar av
kaptenen, som icke var nådig mot honom. Mer än skrattretande
var att höra sergeantens monolog: "Nu kommenderade jag åt
helv-te igen och nu blir det ovett, skall jag säga. Herre Gud,
om exercisen ändå vore över!" I den stilen gick hela
exercispasset.
Stackars H.! Det var en snäll, beskedlig, nästan alldeles
försupen, fattig sergeant, vilken aldrig kunde befordras till
fanjunkare och som tjänade kvar för att få sin lilla
sergeantspension. Hela kompaniet ömmade för honom, vars enda militära
förtjänst bestod i hans verkligt vackra kommando, som någon
enda gång inbringade honom ett berömmande ord. Hans
monolog gick då strax i den gladare genren.
Då H. hade plutonsexercis, gick han med sin pluton så långt
bort från kompanichefen, han kunde. Därefter lät han hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
