Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
sammanhållande; men Cid måste äfven derföre, ehura
herrliga dess partier än äro, inför konst-kritikens dom-
stol uppgifva sina anspråk att betraktas som Epopée, och
åtnöja sig med att utgöra ett perlband af de dyrba-
raste Romanser. Att Lönnrots anordning af sångerna i
Kalewala bestämts af bans ofvan anförda åsigt, är emeller-
tid naturligt. Det skulle derföre förefalla mindre oväntadt,
om någon gång en sång blifvit ryckt från den plats ett
ordnande ur en rent poetisk synpunkt kunnat ge deråt, äf-
vensom om en mängd främmande, dikten ursprungligen ej
tillhöriga, elementer deruti influtit. Beggedera synes ock
hafva inträffat, dock så att det förra skett mindre ofta,
än det sednare, och intetdera öfverhufvudtaget ofta. I
den korta recit af Kalewala-sagan, vi här nedan gå att
meddela, skola vi söka uppvisa dess egna sammanhang: och
hoppas, att man deruti skall finna mera, än en blott: kro-
nologisk anordning af ursprungligen icke sammanhörande
runor. De få afvikelser från den Lönnrotska uppställ-
ningen, vi härvid tillåta oss, äro för obetydliga, att sär-
skildt behöfva anmärkas. Så berättar Kalewala:
»Den gamle Wäinämöinen smidde åt sig en fåle
och red på den öfver Wäinöläs lundar ut åt den öppna
fjärden, utan att hästens hofvar fuktades. Men vid »fal-
let af eldforsen» lurade försåtligt en vindögd Lapp, som
sedan fordna tider hyste agg till honom, och önskade
"bringa » vattnets vän» om lifvet. Denne afsköt trenne
gånger sin båge och lyckades med det tredje skottet
såra Wäinäraöinens häst, så att han, der han sorglös
framred, störtade i vattnet. Länge dref Wäinämöinen
derefter omkring på hafvets blåa yta. Der han höjde
upp hufvudet, der skapade han med ord holmar; hvarest
han råkade vända handen, der redde han till en udde;
der han ’stannade på fjärden, föddes små! klippor och
dolda "grund. En sydvest förde slutligen bjelten, som
"hade hundrade sår i sidan och tusen hugg gifna af vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
