- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / I /
170

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470

Lemminkäinens till sin moder, i Ilmarinens förhållande
ill sin syster, och slatligen i densammes bittra klagan
öfver sin unga makas förtidiga död!”") Huru: rörande
ljuft klingar ej till oss den unge Lemminkäinens klagan,
vid tanken på sitt fädernehem, der han irrar ensam på
hafsstranden !

»Nu klagar min moder der hemma, utbrister han:
»»ieke hindrar mer min son hjerparna att fira sin högtid,
eller småfoglarna att frodas; fri får hermelinen nu springa,
och ostörd får ekorren hoppa i granen; nu besår han
Suomis tegar och plöjer Kalmas fält.»» Så är det nu, o
min hulda fostrarinna! Många dufvor födde du upp, du
fostrade en svärm af svanor, men vinden kom och för-
skingrade dem. Många voro vi i sanning i fordna, bättre
tider; golfvet var uppfylldt af systrar, båten af bröder; -
nu är ej en enda qvar att tilltala. Hvarje kämpe har
gått i striden, hvarje man bär svärd vid sidan. Fordom
gick äfven jag, som en blomma i byn, som ett blom-
ster på fältet, då såg mången på min gestalt; och fäste
sitt öga vid min växt; nu har jag blifvit mörk af blå-
bär, nu liknar jag harens unge, som sträcker sig på
kärret, jämrar sig på den brända sveden och springer
långsmed hafsstranden, hoppande på kiselstenar. — Väl
känner jag, stället der jag föddes och uppväxte; men
hvar mig döden engång möter, det känner jag ej.»

Framför alla andra sånger, som tillhöra denra sida
af dikten, glänsa dock i skönhet de, hvaruti den unga
brudens och hennes moders inbördes förhållande skil-
dras, och som utgöra en del af de så kallade bröllops-

. 4) Skulle, den vackra folkfesten ”Ridvala Helka”, såsom ej är
» osannolikt, härstamma från hedendomen, vore den. ett nytt
bevis på det sedliga lifvets höjd hos våra förfäder. Det är
bekant att denna fest firas endast af flickor, hvilka ej genom

nigon förseelse förverkat sitt jungfru-namn. Se vidare härom
H. M. 1832, N:o 31.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free