Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
’ Dessa strax till glädje väcktes;
När han steg till svedjelunden, -
Blommorna af kärlek tjustes,
Telningarna ned sig böjde.
Sjelf ömmade han för denna åter; och vi ha mer än
engång varit i tillfälle att se, huru han rördes af deas
klagan. För sina unga landsmän var W. en far, och
vände, sig ofta till dem med råd och förmaningar; sam
fosterbygd älskade han med en hjertlig tillgifvenhet, och
var färdig att för densamma utstå alla vedermödor och
faror. Såsom hjelte öfverträffade han alla, ehura han
sällan griper till svärdet; först när de andra gjort sina
yttersta försök, drager W. sin klinga, och då är faran
van ligen förbi. Endast ett litet ting fanns, som han
med all sin trollvishet, all sin makt och rikedom, ej
kunde blifva herre öfver; och det var den vackra Poh-
jola-flickans. hjerta. Frieriet var sålunda det enda före-
tag, hvari han misslyckades."). .
Ilmarinen kunde man kalla för en bild af nationens
tekniska förmåga, och vore denna derefter att bedöm-
mas, skulle den visserligen måsta skattas ganska högt ;
ty I. var en skicklig konstnär. Kom det an på att smi-
+) Det förtjenar kanske anmärka, att ett försök blifvit gjordt
af den bildande konsten att framställa W. Baron Nicolai har
nemligen. på sin undersköna sommarfristad nära Wiborg, "på
ett” fridlyst ställe, omgifvet af hängande klippor, låtit på
sjelfoa hafsstranden uppresa Wäinämöinens staty, hvilken på
hans föranstaltande blifoit gjuten i S:t Petersburg af Borup.
Den Danske artisten har föreställt konom i ”Lebens-Grösse,"
stående på ett stort stenblock, med Kantele i ena kanden och
med den andra lekande på dess strängar, under det man. tyc-
ker sig se sången flöda öfver hans läppar och den tår; kän-
slan frampressar, tillra utför hans kinder. Visst är åtminsto-
’ ne att Baron Nicolai, genom denna sin hyllning för våra
gamla minnen, förvärfvat sig sjelf ett tacksamt minne hos si-
ne landsmän !” .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
