Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
cip och med dess efterspanande måste undersökningen af
ett språk begynna. Denna bildningsprincip är likasom
den bädd, deri språkströmmen går från generation till
generation, språkets allmänna riktning är deraf beroende
och dess individuela företeelser böra alltid genom nog-
grann undersökning kunna återföras till denna grund.
Orden äro de, som stå för oss i språket, och med
dem förstår man uttrycken för de särskiljda begreppen;
stafvelsen är blott en ljudenhet och blir ord först då den
erhåller en bestämd betydelse, hvartill oftast en förbin-
delse af flera stafvelser fordras. Ordet innefattar en tre-
dubbel förbindelse: stafvelsernas, begreppsbestämningar-
nas och dessa sednares analogi med ljuduttrycket, och
först som en sådan totalitet blir det en bestämd del i
det lefvande talet, hvilket ej kan sägas om stafvelsen
som sådan, ty den är blott ett. element af ordet. Talet
fortgår oafbrutet emot sitt mål, och den talande har i
ögnasigte blott det hela af hvad han vill uttrycka, utan
att egentligen reflectera till de särskiljda delarna af det
talade. Man kan ej tänka sig språket, hvarken som ur
radicerna afsigtligt utbildadt till ord , ej heller såsom
från de enskilda begreppens betecknande i ord genuom
reflexion fortgånget till dessa ords sammansättning till
sats, utan man måste anse orden vid talandet utgå ur det
tänktas och talades omedelbara orubbliga enhet. Satsen
står vid talandet i sin totalitet för menniskans sinne,
men består tillika af sjelfbestående fria elementer: orden;
detta’ förhållande af ett helt och fria delar är den hela
språket genomgående och lifvande dialektiska processen.
Ordets totalitet är den högsta punkten af det yltre
språkets evolution och tillika den gräns, dit det
som yttre makt genom traditionela former och bestäm-
ningar sträcker sitt herravälde; orden angifva blott den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
