Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se, här ha vi honom så lagom din aktningsvärde son!
utbrast den högljudda styvmodern. Tala då, Dahl... du är
ju far!
— Varom är frågan? sade Herman lugnt.
— Frågan, upprepade Dahl harmset och förvirrad, är om
det där barnet. Skall jag nödgas för oljuds skull fly mitt
eget hus ... Om du åtagit dig något slags beskyddarroll, så
var god och sköt den på passande sätt!
— Ett vackert exempel för min sedlige Ludvig! inföll
Elfrida. Men där ser man följderna av tant Karolinas vek-
liga uppfostringssätt.
Herman kände vid de giftiga orden sitt blod i en för ho-
nom högst ovanlig svallning. Likväl förmådde han behärska
sitt sinne, gick fram och tog, med ett: — Ber om ursäkt,
min mor! barnet från Elfrida och lämnade det åt Hedda,
öppnade dörren och viskade i hennes öra: Lugna dig, stac-
kars liten... om en stund skall jag vara hos dig!
Därpå vände han sig till föräldrarna, och med en blick och
en hållning, som inverkade på bägge, utan att likväl över-
tyga Elfrida, ty skenet var för mycket emot honom, yttrade
han: — Jag drar försorg om denna flicka och hennes barn,
icke emedan jag är skyldig till hennes olycka, utan därför
att det gjort mig lycklig att söka återskänka henne lugn
och samvetsfrid, och så länge jag kan arbeta och hon är i
behov av min hjälp, förblir det så!
— Jag trodde just något ditåt... sade Dahl, som kände
alltför mycket aktning för sin son, att icke fullt lita på
hans ord.
Herman hälsade med en hjärtlig åtbörd sin far. Men utan
att kasta en blick på sin styvmor, lämnade han rummet. El-
frida försummade icke ett ögonblick, klädde sig skyndsamt
och hastade att göra ett besök hos doktorns.
*
— Ack, vad jag beklagar dig, min goda Karolina! Vilket
slag för ditt hjärta att, till tacksamhet för dina ömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
