Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilläde det sista, att jag knappast kunde stå på fotterna, och
bad henne säga mig vad som hänt mamma. Då skrattade hon,
och när hon sprang utför trappan, ropade hon: ”Det är för
den söte, hygglige Herman, din mamma gråter!” Men då jag
vet att tant Dahl är bra elak, tänkte jag att hon narrades
med mig och flög skyndsamt genom alla rummen för att söka
upp mamma. Slutligen knackade jag på kabinettsdörren, som
var stängd, och bad att få slippa in. ”Nej, min lilla flicka,
jag har något för mig!” svarade mamma med så förställd
röst, att jag tydligen hörde att hon var verkligt upprörd. Jag
gick på min kammare, och när jag kom ner till kvällsvarden,
mådde mamma icke väl och gick ej till bords. Jag fick icke
ens komma in och ta god natt, och då hon nu även varit inne
med pappa hela morgonen, begriper jag att något oroande
inträffat, som rör dig, Herman! Och, ser du, just därför
gråter jag.
Outsägligt rörd, klappade Herman de heta kinderna och
försäkrade henne att allt snart skulle bliva gott. — Det var
blott ett litet missförstånd, ett bland de många, som så ofta
förefalla därhemma hos oss, emedan min styvmor lyssnar
till varje rimligt och orimligt prat. Oroa dig därför ej längre,
min flicka!
— Nej, icke sedan jag ser dig så lugn. Jag trodde nog att
du ej kunde hava gjort något så illa, Herman, att mamma
finge gråta däröver... Men tant Dahl har ett så bittert
språk... det är icke första gången hon med sitt skvaller be-
drövat mamma.
— Vet du, kära Hulda, det lönar ej mödan att tänka på
saken en sekund längre! sade Herman. Kom ska vi sluta vår
teckning, det är vida bättre, och sedan får du tänka på mös-
san och födelsedagen! Vänta bara, du får se huru vi ska
ställa till med transparanger, kransar och körer! Och Her-
man, den allvarsamme Herman, dansade med sin tilltänkta
lilla brud ned genom salongen in i förmaket, allt för att
muntra upp henne, vilket även fullkomligt lyckades...
Vad som emellertid föreföll i kabinettet, veta vi icke. Men
när doktorn, som först kom ut, inträdde i förmaket, tryckte
han kraftfullt och med en blick, vilken Herman väl förstod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
