Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagmannen skrev:
”Varför uppröra oss bägge på detta sätt, min käre gosse?
Var man! Du kan icke misstaga dig om den väg, du nu har
att följa, sedan denna för alltid är tillsluten. Upptag ej illa
att jag återsänder Hortenses brev, men jag begriper vad det
innehåller, och hon bör ej mera läsa försäkringar om en kär-
lek, som nu måste vara död för henne”, m. m.
Några minuter efter läsningen av detta enkla, men avgö-
rande svar stod Gotthard stum, med handen hårt tryckt emot
pannan. Därefter utbrast han med en ton vittnande om fast
beslutsamhet: — Nåväl, tärningen är kastad ... klagan vore
omanlig, när handling fordras. Jag har gjort allt, allt vad
heder och plikt bjödo. Flera försök skulle kränka min ära,
utan att likväl ändra förhållandet. Nej, det här duger icke ...
Hör ... hästar, gästgivare! ropade han ut genom dörren.
Snart satt han i vagnen, vilken snabbt rullade av på en
helt annan väg än den till M.
Gotthards resa fortsattes oavbrutet, tills hans blickar nådde
den efterlängtade tavlan av Dalslands höga, skogbeväxta
fjäll. Backe upp och backe ned färdades han med halsbry-
tande brådska, och förgäves berättade skjutsbönderna om de
många resande, som kört armar och ben av sig i dessa trakter.
Gotthard hörde icke ett ord av varningarna, till dess en
annan skjutsbonde, modigare än de förre, helt enkelt ryckte
tömmarna ifrån honom med de orden:
— Ni ska väl inte köra ihjäl både mej och ökena ... Vill
ni inte som klokt folk handskas med tömmarna, så försök
inte på att ta åt dem mera!
Gotthard såg upp och fann sig vid början av en lång, krokig
klev, sprängd emellan klipporna, så stenig och knagglig, att
han häpnade för sin egen dumdristighet.
-—- Kör själv... låt bara gå duktigt där vägen är jämn, så
skall du få dubbla skjutspengar!
— Nåja, när ni vill vara klok, så komma vi väl sams.
— Gott... du torde låta det gå ända fram till Skogeborg!
— Skogeborg. .. Menar herrn sågverket, som Klintingen
rår om?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
