Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettiofjärde kapitlet
Middagsbordet stod dukat för tre personer. Hedda
lade ordnande sista handen vid verket och frågade
sedan med ett milt småleende: — Nå, vem är nu
gästen? Farbror lovade ju att jag skulle få veta det, då allt
var färdigt.
— Du skall så få, barn. Jag vill strax gå och hämta honom.
Lyssnande hörde Hedda gubben gå uppför trappan till
gästrummet och strax däi’efter återkomma med sällskap. Ny-
fiken blickade hon åt salsdörren och for med ett svagt rop
tillbaka, då nästa ögonblick visade henne bilden av den man,
hon aldrig velat återse.
Med ett uttryck i sina anletsdrag helt olikt det, som stämp-
lade hans föregående uppträdande på Skogeborg, flög Gott-
hard emot sin forna älskarinna. —■ Hedda, huru outsägligt
lycklig jag är att återse dig!
Väl darrande, men med en böjning på huvudet hälsade hon
honom under tystnad.
— Nå, jag menar det var en överraskning att din egen
farbror skulle föra honom till dig, barn! Nå, rodna icke så
fasligt... du är så klokt fruntimmer, att du nog förstår att
■jag ej hade gjort det, om han icke varit fri.
— Vad, utbrast Hedda, fri! Har då borgmästare Bund-
ler brutit med sin fästmö?
■—■ Icke jag, Hedda, de ha brutit, och ...
— Och nu skola vi äta, innan maten kallnar! avbröt Klin-
ting. Sedan blir tid nog till förklaringar.
Så skedde. Men efter måltiden, då allt blev stilla, tog den
gamle sin pipa, och nickande åt de unga såg han på sitt ur
och sade: — Två timmar, barn! Klockan 4 dricka vi kaffe
som vanligt, och då får allt vara klart. Han lämnade dem
ensamma.
— Er förbindelse med mamsell Thorsén är således bruten ?
yttrade Hedda med en ton av uppriktig ovilja.
— De ha brutit, Hedda. Varför misshagar detta er?
— Jo, därför, Gotthard, att jag då vet att ni givit full
anledning därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
