Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä bad jag — men hän gick ock vintern läng,
Och med sipporna stränderna strös.
Och böljorna sjunga Ater sin sflng
Och klinga: till sjös, till sjös!
Och vArvind&r spela i dal och i höjd,
Och strömmarna fria störta med fröjd
Uti hafvet.
DA grep mig det forna osynliga band,
Mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt guld öfver städer och land
Och slog min krona i kras,
Och fattig som förr, med ett skepp och ett svärd,
Emot okända mAl drog i vikingafärd
UppA hafvet.
Som vinden frie, vi lekte med lust
PA fjärran svallande sjö.
Yi menniskan sägo pA främmande kust
Pä samma sätt lefva och dö.
Bekymren med henne städs bosätta sig,
Men sorgen, hon känner ej vikingens stig
Uppä hafvet.
Och Ater bland kämpar jag spejande stod
Efter skepp i det fjärran bl A.
Kom vikingasegel — dä gällde det blod;
Kom krämarn — sä fick han gä.
Men blodig är segern den tappre värd,
Och vikingavänskap den knytes med svärd
Uppä hafvet.
Stod jag mig om dagen A gungande stäf,
I glans för mig framtiden läg;
Sä rolig som svanen i gungande säf,
Jag fördes pä brusande väg.
Mitt var dä hvart byte, som kom i mitt lopp,
Och fritt som omätliga rymden mitt hopp
Uppä hafvet.
Men stod jag om natten ä gungande stäf,
Och den ensliga vägen röt,
Dä hörde jag nornorna virka sin väf
I den storm, genom rymden sköt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
