Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller hundskinn med klaffar framtill och på ’sidorna, hvilka i köld och
yrväder nedfälldes, så. att föga af ansigtet syntes; vidare färskinnspels ntan
krage, väst (“lifstycke") af bredrandigt ylletyg, med stora ficklock och s&
lång, att han räckte nedanom midjan; mörkgrå rock af vallmar, utan krage
och med mycket breda skörten. Rockfickorna voro utstyrda med trenne
uddar och lika många tränsar, och rockeh baktill utsirad med en insydd ros,
som kallades “bönan". Rockskörten voro fodrade med rödt eller hvitt tyg,
men fodret till ficklocken och uppslagen alltid af rödt kläde dier vallmar.
Benkläderna utgjordes af knäbyxor, vanligen af renshud, med granna spännen,
skor samt tätt åtsittande “snövepor", och slutligen för händerna ullvantar,
som voro af den storlek, att de räckte till armbogen. Sommartiden
begagnade ’karlarne i stället för halsduk ett högfärgadt, nära två tum bredt band,
som baktill kBöts i en stor bandros, hvars ändar hängde nedåt ryggen.
Qvinnornas forna vinterhögtidsdrägt bestod af svart mössa med en hvit
spets kring kanten. Mössan slutade upptill med en spets eller “pik", i
hvilken det hoprullade båret gömdes; ett mycket litet halskläde, tröja af
brunt kläde, som räckte till knäet, samt kjortel af samma färg, veckad och
nedomkring kantad med gröna band; pels med tillbakavikna skörten, högröda
strumpor och skor med höga klackar och stora uddiga tungor öfver vristen.
Om sommaren utbyttes mössan* mot en hufva af nettelduk, tröjan mot ett
lifstycke ined rynkor och snibbar nedtill, vida lintygsärmar med linningar vid
händerna, hopfästade jned stora armknappar; och i stället för den bruna
vinterkjolen bars en sådan af hvitt blångarnstyg, samt i stället för skorna
tofflor med höga klackar. En synnerlig omsorg egnades alltid åt läggningen
af kjortelvecken; de strökos och kaflades och, för att bibehålla dem så släta
och jemna som möjligt, hände icke sällan att qyinnorna lågo i sina
kläd-ningar natten före en högtidsdag.
I grannsocken Lennäs ligger Segersjö herregods, som ursprungligen var
en kungsgård, som af konung Valdemar Birgersson skänktes till biskopen i
Strengnäs. På grund af ett kungsbref erhöll den rike köpmannen Erik
Larsson, adlad von der Linde godset såsom ersättning för fordringar hos
kronan. Drottning Kristina skänkte stället till den namnkunnige fältherren
Lennart Torstensson, mot utbetalande af lösen till von der Lindeska
arfvin-garna. Når det på riksdagen 1655 blef beslutadt, att en reduktion af
krono-godsen borde ske, isynnerhet af “omistande-orter“, och det sedan vid
föredragning i rådet upplystes att en del af de gods, som hörde under
Torstens-sonska slägten, var af sådan natur, utbrast konung Karl den tionde: “Om
Segersjö låge på min borggård, skulle Torstenssons arfvingar det behålla, ty
riket kan ej nog betala dess stora tjenster, och hvad jag vet, det har jag
att tacka Torstensson för“. Icke dess mindre blef Segersjö vid reduktionen
indraget. Nära invid gården visas “Habors röse“ och “Signilds källa", hvilka
man, jämte flera andra i denna del af Närike liggande fornlemningar velat
sätta i samband med det i nordiska sagan frejdade äfventyret med Hagbard
och Signe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
