Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V&r nivellerende tid, som nedbrutit skrankorna och utplånat
gråns-linierna emellan så mänga samhällselementet-, har icke heller varit overksam
i att bortsopa en och annan skiljemur äfven pä det materiella området
Derom kunna våra f. cL skogar lemna étt talande intyg. Om Tiveden. för
tusen år sedan haft samma utseende,’ som nuj skulle hon säkert icke
för-anledt någon sådan indelning af landet, som den i sunnanskogs och
nordanskogs; men förhållandet var étt helt annat då än nu. Enligt en gammal
sägen, skall Tiveden, ännu långt efter kristendomens införande i landet,
hafva sträckt ’ sig från Mosås, en mil söder om Örebro, ända hed till- Mo
kyrka, i närheten af Moholms järnvägsstation i Vestergötland, en sträcka af
tio mil, och den sistnämnda kyrkan då varit annex till Mosås. Såsom stöd
lör sanningen af detta faktum anföres bland annat, att skogsbyggarne på
Tiveden samt Hofvaboarne från urminnestider norr om Mo haft en stor
hage, i hvilken de släppt sina hästar att beta under sina besök vid kyrkan
om söndagarne, hvilken hage i senare tider blifvit lagd till prestgården i
Hjälstad, som är hufvudkyrka till Mo, äfvensom att folket p& Ilveden norr
om Hofva ännu har qvar egna kyrkobänkar i Mosås, på hvilka naturligtvis
ingen från den orten nu gör anspråk, sedan den gamla gränsskogen vid
och efter reformationen blifvit fördelad på flera nybildade socknar. Andra
omständigheter synas dock till någon del motsäga berättelsen om Tivedens
ödslighet och folkfattigdom i forna tider, såsom det att man öfverallt,
särdeles kring sjön Unden, som skiljer norra och södra Tiveden från hvarandra,
i skogarne träffar spår efter urgammal bygd, såsom odlingsrör, gamla diken,
plogbalkar o. s. v.; att hela trakten söder om samma sjö eller Skaganäs,
som nu utgör icke fullt två hemman, förr egt sju hela gårdar, hvilka alla
skola blifvit öde i digerdöden. Här låg det gamla ryktbara Skogens kopek,
som enligt berättelse skall ha blifvit påträffadt ett par hundra år efter den
stora döden, af några Finnar, som här bröto sig bygd. Det lilla kapellets
väggar bestodo af uppresta groftäjjda furuplankor, hvilkas ändar ofvan och
nedantill voro inpassade i urgröpta grofva furustockar; predikstolen utgjordes
af en urhålkad grof ekstubbé med en öppning på ena sidan till ingång för
presten. På båda sidor stodo tvenné grofva störar, klufna -i öfra ändan,
att nyttjas som blosshällare, då skymningen inom kyrkan, hvilken fick all
sin dager genom étt par små fönstergluggar, gjorde det nödigt för presten
att hafva ljus. I taket hängde på små silfverkedjor en väl arbetad löja af
silfver, som en gång skänktes till kyrkan af strandegarne vid Unden, då
det ymniga siklöjefisket i sjön hade upphört Kapellet qvarstod i det
längsta som ett minne från längesedan flydda dagar; men nedrefs slutligen
1825 för den myckna vidskepelsen, som med detsamma och vid den nära
intill belägna offerkällan bedrefs icke blott af de kringboende, utan af en
mängd mennniskor, som ditströmmade från långt aflägsna orter.
På Tiveden ligga Elgarås och Hofva, hvilka vunnit sin ryktbarhet af
de fejder om konungakronan, på hvilka vår äldre historia är så rik. Söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
