Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände sig denne till prosten Salander i Hvarf, erkände sin förseelse och
omtalade lmr han blifvit narrad till lagbrottet af sin gårdsgranne. — “Du har
burit dig dumt åt, min käre Nils!” — sade prosten till bonden, som satt på
ytterkanten af stolen och bekymrad ref sig bakom öret — “du har burit dig
dumt åt, men jag skall tala vid grefven.” — Emellertid gick saken sin gilla
gång; ting hölls och bonden dömdes till dryga böter; men när gården skulle
utmätas, framlemnades ett köpebref, hvaraf det visade sig att gården
tillhörde presten. Men den, som ej har tillgång till böter, böte med kroppen,
heter det i lagen, hvadan bonden dömdes till fyrtio par spö. — Först vid
exekutionen, som skulle försiggå vid Dimbo tinghus, afkunnades domen. Den
rike bonden, som gått miste om gården, ville åtminstone hafva den
skadje-glädjen att se sin granne på pålen och infann sig på bestämd dag vid
tingsstället. Här var en stark spetsgård uppstäld, inom hvilken en och annan
mer ansedd person fick komma, och äfven den rike. Derpå framfördes
delinqventen och domen upplästes, dervid länsmannen lade särskild tonvigt
på att angifvaren skulle hafva hälften af böterna. Den rike, som började
ana oråd, sökte komma ut igen, men omöjligt. Nu erhöll den fattige tjugu
par spö, men lamt så att det knappt kändes; derpå greps den rike och
upphissades på pålen samt erhöll de andra tjugu paren så eftertryckligt som
någonsin kunde åstadkommas. Någon tid derefter afskedades grefve Creutz
från domareembetet. Om det var för detta eller för något annat af hans
många egendomliga sätt att skipa lagen, förmäler icke historien.
Målaren Johan Risberg i Sköfde, på sin tid en mycket anlitad kyrko- .
målare, fick bland annat i uppdrag att förse Kungslena kyrka med vägg*
och takmålningar. Ordentlig öfverenskommelse om priset m. m. gjordes
och mästaren fullbordade sitt arbete inom bestämd tid; men då verket skulle
afsynas och betalas började gubbarne pruta*. De erkände visserligen att de
fått sköna bilder af himmelriket på alla väggar och kunde ej vara annat än
högeligen belåtna med takmålningen, der menniskohjertats historia
fram-stäldes i oljefärg. Man såg der nämligen — och kan måhända se det ännu
— i medaljonger omgifna af prydliga ornamenter ett hjerta, ur hvilket ädel
säd uppspirade, ett annat som bar tistel och törne, ett tredje, hvars torra
mark af en englahand, som sträcktes ur skyn, vattnades medelst en
försvarlig vattenkanna; ett fjerde hjerta blickade med stora vidöppna ögon
uppåt; på ett femte bultade en englahand med en dugtig hammare o. s. v.
Detta allt var godt och väl, men bönderna hade icke fått något helvete, och
derför borde de ej betala så mycket.
Målaren blef förargad; han förklarade att det uppgjorda priset måste
stå fast, men lofvade att för samma pris måla om ena väggen, så att de ej
skulle sakna ett helvete.
Han tog genast till arbetet, och snart glödde väggen af eld och lågor.
,1 midten stäldes en gryta, kring hvilken mörksens andar ifrigt fyrade på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
