Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Partierna, det politiska lifvets underlag uti
staterna med parlamentarisk författning, äro i Schweiz
synnerligen starkt utvecklade. De gå äfven till botten
af samhället och ligga ej på ytan däraf som i
England. Deras grund var ursprungligen af religiös och
nationell natur; konfession stod emot konfession och
nationalitet mot nationalitet. Därtill kom den
statsrättsliga motsatsen mellan federalister (kantonalister),
som höllo på kantonernas själfständighet, och
enhetsifrarne, som ville öka förbundets makt på de förras
bekostnad. I Schweiz som i Förenta Staterna ledde
denna motsats, här visserligen förknippad med den
religiösa, till öppen strid; men här som där segrade
enhetstanken. Sedan den tiden (1848) ha dessa
orsaker till partibildning väl icke försvunnit, men trädt
tillbaka för andra. Nu äro partierna tre: höger,
center och vänster, af hvilka det första omfattar katoliker
och fransmän, de båda senare protestanter mest af
tysk nationalitet men med olika läggning, moderata
och radikala. Som man häraf kan förstå, äro
partierna icke klasspartier, om ock klassmotsatser ingå däri,
isynnerhet uti center och vänster. Märkligast är likväl,
att partierna uti detta partilifvets land icke äro
regerande partier utom i kantonerna. Visserligen råder
majoriteten i hvartdera af de båda husen, ständerrådet
och nationalrådet, men denna majoritet är vanligen
icke fullt homogen, i det att centern, som är det
svagaste partiet, går än till höger och än till vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
