Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom.
Framåt. 2)
Ja, innan han ännu vet af att De-
nise: stått i något annat förhållande till
en annan man, än att hon älskat denne
andre i hans egenskap af hennes blifvande
man, så är han högsinnad uog att för-
klara för henne, alt han »förlåter henne
denna kärlek.> Och det säger han på
fullt allvar.
Men Denise kommer lika litet som
någon af de öfriga personerna att undra
öfver, om inte hon har något att förlåta
Naturligtvis finner sig inte gref-
ven föranlåten att bekänna för henne, hu-
ru han tillbragt sin ungdom, att han
varit älskare åt fru de Tauzette, Deni-
ses för detta fästmans moder, etc., etc. Att
” hemlighålla sin ställning vis:å-vis sistnäm-
da dam var grefvens enkla pligt, och han
kan ej annat än jaka till Thouvenins ge-
nanta fråga, om han ej skulle svurit falskt,
ifall hennes. son kommit till honom och frå-
gat, om han varit moderns älskare. >»>Ja
der ser ni nu,» utbrister den hederlige Thou-
venin. Och visligen tillägger han: »Låt
oss inte röra för djupt i det der!»
Sammaledes har Dumas sjelf tyckt.
Thouvenin är ju hela stycket igenom hans
språkrör. Och äfven denne Thouvenin,
som hår så sunda åsigter och som till
och med förordar monogami för männen,
sätter aldrig i fråga, att kvinnan kunde
ha något att tillgifva mannen. Könens
inbördes ställning har en gång för alla
blifvit faststäld. Thouvenin menar nog,
att mannen borde lefva ett förståndigt
» ket något klandervärdt.
egna planer.
’ för öfrigt ingenting att tala om, det är
| sådant, söm lätt urskuldas, när det gäl-
förvånad öfver att få höra, upptaga vi
med helt. andra: känslor än den franska
publiken gör. Och vi kunna väl ej utan
en ’ pinsam. känsla åhöra grefvens långa
resonnemanger öfver sannolikheterna å
ena eller andra sidan, lika litet som hans
försök att utreda frågan, huruvida denna
ficka, föremålet för hans varma kärlek,
är värdig hans: hängifvenhet eller ej.
Denise blir vägd, synad och granskad
som en handelsvara, han ämnar lägga sig
til! med.
Och för att kunna få klarhet, få be-
stämda upplysningar om, hvad han vill ve-
ta af Denises förra fästman, ger han kall-
blodigt sin oskuldsfulla systers hand ät
honom, åt en man, känd för sitt lastfulla
Lif.
Ej heller i detta finner någon i styc-
Grefven är Jfa-
miljens öfverbufvud och hans första abso-
lut vägrande svar på den lättsinnige unge
mannens frieri gäller endast till dess han
sjelf behöfver samme unge man för sina
Fernands lättsinne är ju
ler en ung berre af god familj.
Det är dessa tänkesätt, som snarare
än grefvens ädelmod göra hela stycket
svårt att smälta för en publik, van att
från sina egna författare se tankar af
helt annan halt läggas fram. Attgubben
Brissot, Denises fader för att tillfreds-
ställa familjens heder pockar på äkten-
ungdomslif för att sedan öfvergå till ett
förståndigt äktenskapligt lif. Men intet
ord faller om det orätta i, att grefven
| skap mellan Denise och den lättsinnige
mannen, som han föraktar, men som han
lofvar att sjelf hålla i tyglarne, då ban
myndigt sätter sig till domare öfver den
arma Denise.
mycket högre än han, att han borde ta-
la till henne i en helt annan ton, Men
vi äro inte fransmän.
Förefaller oss inte utgångspunkten
för den ädle grefvens resonnemang om
Denise minst sagdt besynnerlig?
Han älskar henne, det vet han, rent
och ömt. Men hon ären relativt fattig
flicka, hennes fader är en f. d. officer, sjelf
har hon gifvit lektioner, — alltså är det
mycket troligt, att hon haft någon älskare.
Denna förmodan, som styckets intrigant
först uttalar, och som grefven alls ej blir
"i tycka, att hon står så |
| ka.
väl en gång blifvit gift, det kan man för-
stå, fast man finner detta vara ett tvifvel-
aktigt sätt att grundlägga sin dotters lyc-
Men grefvens ståndpunkt? Ja, denna
har sitt värde ur kulturhistorisk synpunkt
— ty vi få väl antaga, att det är så, en
dussinmenniska af det moderna Frankri-
kes nobless tänker och handlar — men
detta har väl inte ensamt varit författa-
rens afsigt med sin figur. Grefve André är
ju en en ädel man allt igenom, han har inte
tänkt sig så pass noga in i mensklighe-
tens frågor som hans vän Thouvenin till
exempel, men han handlar alltid efter bä-
| sta skön, förifrar sig inte, är aktsam om
sitt namn och låter slutligen känslan, den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
