- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
22:11

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 11

Erkännande den goda afsigt, hvilken man
med anledning af tidskriftens literära verksam-
het i öfrigt har skäl antaga legat till grund för
skissens intagande, vill insänd. i all vänlighet till-
råda den, att »skynda långsamt» Hvad som
nämligen af ett litet fåtal kan uppfattas i dess
rätta betydelse, är i allmänhet ej smältbart för
den stora hopen. Utan förberedande borde ej
en dylik fråga komma under debatt. Det stora
flertalet Jäsare har behof af ett mera progressivt
tillvägagående. Deras begrepp behöfva klaras,
deras tanke väckas. HEljest kan man löpa fara
ätt mera skada än gagna sin sak;

En af Framåts läsare:

— ÖS

Matlagningsskola för

kvinnor af arbetsklassen.

| ge sin skärf, hvadan vi utom till de bättre lot-
|| tade, hvilka vid många tillfällen visat, att de både
| konna och

grn en sammanslutning at kvinnor har
den danska tidningen »Socialdemokra-
ten» mottagit följande skrifvelse, hvilken den

offentliggjort:

När man tar i betraktande den stora arbets-
löshet, som har herskat under sommartiden,
hvilken annars brukar medföra arbete och för-
tjenst, kan man icke undgå att med bekymmer
’ motse den kommande vintern. Men det tjenar
ingenting till att lägga händerna i kors och blott
räcka ut dem för att skänka en allmosa, när vi
möta allt för mycken nöd på vår väg. Bristen
är en samhällsbrist, som hotar med att svälta
ut en stor del af det fattiga arbetareståndet, och
vi skulle få känna af den i ökade fattigvårds-

skatter, om icke förskräckelsen för fattigförsörj-.

ningen vore så stor, att man till och med får
höra den allra fattigaste torpare säga: Nej, förr
än jag söker hjelp der, vill jag dö af svält med
hustru och barn.» Det ären berättigad sjelfkänsla
som vi, bättre lottade, böra akta och ära, och vi
böra iäfven visa vår medkänsla genom att hjelpa
och underlätta i den hårda kampen för tillvaron,
som så mången kämpar i dessa tider.

Såsom en limplig hjelp har en krets af kvin
nor tänkt sig upprättandet af kök, i hvilka det
skulle lagas mat till mycket låga priser för obe-
medlade arbetare. Hvarje kök skulle kunna fö-
restås af en äldre, erfaren kvinna, hvilken egde
förmåga att sysselsätta arbetarnes 14 å 15-åriga
döttrar, så att de kunde hjelpa henne i hennes
arbete, samtidigt med att de lärde sig ordning
och noggrannhet i hvad de utförde. Hvar och
en, som har med tjenstflickor att göra, tar inte

gerna dem i sin tjenst, som vid 14—15 års åldern |

varit. barnpigor. De ha nämligen vant sig vid

ett sysslolöst lif, som icke kan verka nyttigt på |
hvad barnen vidkomma så få de at

brist på tillräcklig erfarenhet och kärlek hos |
sina unga skölerskor icke den omvårdnad de be- |

dem, och

höfyva.

s

Man har derföre tänkt sig att samtidigt kun-
na nå två mål med att låta laga matåt obemed-
lade och dervid använda sådana unga flickor,
som annars för tidigt skulle bli utkastade bland
lifvets mångahanda frestelser: Utom arbetet i
köket, hvilket i regeln slutar med förmiddagen,
har man tänkt, att eftermiddagen skulle anvin-

| das till undervisning i klädnings- och linnesöm-
| nad, lappning och stoppning.

Denna undervis:
ning skulle skötas af en erfaren kvinna, med

| frivillig hjelp af förmögna unga flickor, som ville
| understödja denna delen af arbetet. Till efter-

middsgsundervisningen kunde då äfven mottagas
utomstående flickor, hvilka allteftersom de an-
dra komme ut i verlden, fingo, beroende af hvar
och ens flit och duglighet, ersätta dessa.

Bäst vore det kanske, om man kunde få till

| stånd ett riktigt hem för de unga, i hvilket de

kunde upptagas, och det är ju möjligt att slutli-
gen så kan bli för dem, hvilka äro alldeles hem-
lösa.

Visserligen fordras penningar till en dylik
tillflyktsort för de unga, men hvar och en som
har känsla för den närvarande nöden skall nog

vilja offra af sitt öfverflöd, äfven
vända oss till arbetsklassen sjelf, som bäst kän-
ner och förstår huru stor nöden är.

Ett ytterligare upprop skall komma att följa
senare.»

Vi ha velat anföra ofvanstående såsom

en uppmaning äfven till oss kvinnor här i

| Göteborg och andra Sveriges större städer,

att för den stundande vintern vidtaga åtgär-
der, hvilka kunde förbättra den arbetande
befolkningens nödstälda belägenhet.

Vi äro nämligen öfvertygade om, att ar-

’ betstörhållandena här icke kunna vara stort

bättre än i Danmark, och hvad särskildt Gö
teborg beträffar, vilja vi till en början föreslå
ett återupprepande at förra vinterns barnbe-
spisning.

Skulle en dylik ånyo kunna åstadkom-
mas, vilja vi förslagsvis påpeka, att den sam-
ma mycket väl kunde sättas i förbindelse
med sådana matlagnings- eller hushållsskolor
som våra systrar å andra sidan sundet före-
slagit.

Redaktionen.

När och Fjärran:

Göteborgs Kvinnoförening firade den 2:dre
nov. sin årsfest och hade till densamma inbjudit
Göteborgs kvinnor, så långt utrymmet det med-
gaf.

Festens första afdelning bestod af uppläsan
det af årsberättelsen och berättelse öfver som-
marens skollofskolonier, tramsägandet af tvänne
poem, sång samt ett särdeles förtjenstfully före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free