- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
23:3

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

3

ger, och som göra det möjligt för dem att ef-
teråt hängifva sig åt bordets utsväfningar.

Endast så är det möjligt att förklara
företeelser sådane som hetsjagten, sportsjagter
i allmänhet, sportsfiske, tupp- och tjurfäkt-
ningar och de beryktade dufskjutningarne.

Hvad logiskt sammanhang finnes väl mellan
den ömhet och vård, svanorna vid Ekolsnund rön-
te under många år, och det beryktade slagt-
drama, som der en dag utspelades; eller
mellan den skötsel, som egnas trädgårdsdam-
mens glänsande karpar, och den grymhet, som
lockar den hulliga kroken djupt i deras skälf-
vande kroppar?

Vi höra redan många utropa: »vitvå våra
händer, vi döda ej djuren, vi vårda oss om

dem; vi äro sanna djurvänner!»

Vegetariern frågar, bafva desse rätt att
kalla sig djurvänner, ha de rätt att inträda
i deras leder, som strida för de misshandla-
de djuren, desse, som till sin dagliga spis
njuta liken af plågade, grymt mördade djur?

o— Det tjenar till intet att söka undkomma

sanningen.

Manu, den store brahminen, sade en gång:
»den som samtycker till mord på djuret, den
som dödar det, som säljer det till slagt, den
som tillagar det, den som frambär maten,
den som äter den, hvar och en af desse åtta
personer är hufvudperson i mordet!»

Våra husmödrar se kallt på, hur den lef-
vande ålen flås, hur den sprittande rödspot-
tan fjällas, hur de lefvande kräftorna kokas;
de göra sina kök till tortyrkammare för tu-
sentals djur och de tro sig dock ömma mot
djuren.

Den ömklige, föraktlige gurmanden gör sig
en läcker måltid och tänker ej på hemligheten af
gåslefverpastejens tillredning eller på orsaken
till kapunens läckra, fina kött; och de allra fle-
sta menniskor gå tanklöst till bordet och ned-

kalla lika tanklöst Guds välsignelse öfver en

måltid, som består af deras skapade medva-
relsers stympade och styckade lemmar, och

alla äro dock oskyldiga och vänner af dju-
ren!

Hvilken. förvirring och inkonsekvens!

Men den är så lätt förklarlig, ty alla dessa |

menniskor hafva aldrig samvetsgrant öfver-
tänkt, hvilka fordringar naturen ställer på

dem rörande deras förhållande till djuren; |

vegetariern, och han ensam, skall aldrig be-
höfva öfverraska sig sjelf i slik tvedrägt och
slitning mellan åsigter och handlingssätt; ty

han har en gång för alla ställt sig på radi- ’

| | kal botten i djurskyddsfrågan och har vågat

| draga ut konsekvenserna äfven med fara att

HH
af motståndare benämnas exsentrisk, svärmare

och öfverösas med sämre vitsar och oförstån-
dig polemik. Han ensam är den sanne djur-
vännen och har full rätt att bryta en lans

| för djurverldens emansipation:

Och när den beryktade vivisektorn och
Genfer-professorn Karl Vogt polemiserar
mot vivisektionens köttätande vedersakare,
talar han allra bäst i vegetarismens intresse.
Ja, man skulle kunna tro somliga af hans
yttranden vara skrifna af någon bland vege-

| tarismens adepter, och dock afskyr han den-

| ofta både hanar

na »sekt», desse »Dunkelmänner,» denna
»missledda känslosamhet.> När slika okvä-
dinsord = bilda tyngdpunkten i en polemik,
inses lätt, på hvems sida styrkan och rätten
ligga. Vegetarismen är helt enkel oåtkomlig,
derför att den är så ärligt konsekvent. An-
norlunda falla hans ord, då han vänder sig
mot köttätarne. »Hafva dessa menniskor rätt

att draga i fält mot vivisektionens grymhe:

| ter, som låta stubba öron och svans på hun-
| dar och

kattor; som dagligen fröjda sig åt
njutningen af kött, tillredt af ett djur, somg
för att bättre kunna gödas, i sin ungdom un-
der de rysligaste smärtor beröfvades litsgläd-
jen genom ett gräsligt snitt. Det ges intet
enda vildt folk, som systematiskt i den grad
bedrifver djurstympning i och för köttpro-
duktion, som den nuvarande kristna verlden.»
Och på ett annat ställe säger samme Vogt: »Bo:
skapsskötseln stympar djuren i millioner,
och honor, för det mesta
endast hanarnes öfverlägsnaantal. Millioner gäss
gödas genom en utsökt grym behandling till en
dödlig lefversjukdom. Antalet af de ofter, ve-
tenskapen kräfver är försvinnande litet mot
det antal den s. k. boskapsskötseln bringar
magens altare, Millioner menniskor måste,
om eder teori är rätt, vara hemliga, kän-
slolöse barbarer, då de dagligen låta så fruk-
tansvärda operationer gå för sig; jag säger
eder alltså: Bevisen mig framför allt, att I

| afskyn hvarje djurstympning, den må nu vara
| till hvad ändamål som helst; äten hvarken

ox- får- eller svinkött, umbären gåslefverpa-
stejen, kapunen, poularden; hycklen ej, utan
umbären, och sörjen för, att äfven andra umbära;
när detta skett, då vilja vi talas vid. —
Menen I verkligen allvarligt, så dragen först
försorg om de i millioner stympade husdju-
ren, innan I utgjuten tårar öfver de hundra
stympade djuren på vivisektionsbordet».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free