Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
55
vanliga, och angående den slägt, i hvilkens
hus vi sedan finna henne, saknar den nästan
alldeles den i romaner brukliga egenskapen
att såra och göra lifvet bittert för den skydds-
ling, man åtagit sig.
Allt detta gör, att historien icke blir
ovanlig, ej ett ensamt fall, ett litet undantag
från regeln. Nej; hela Cecilia är så verklig;
som hon bör vara — bör, om hon skall
uträtta, hvad hon skapats för att lära oss:
Sant är, att hon är bortskämd, uppfödd i
lyx och öfverflöd med vanor alltför dyrbara
för en fattig ung flicka; men detta kan icke
hindra, att hennes natur är god, att hon eger
en karaktär, som är ädel och upphöjd, och
att, med en annan uppfostran; hon icke’skulle
gått under. Ty detta bildar medelpunkten i
berättelsens operationsplan. Uppfostran är den
makt, anot hvilken här drages till: storms,
och hvad. hjelper det. Cecelia,- att hön är
ädel och högsinnad, hvad, att hon ej vill
sälja sig för att qvarblifva i sin samhälls-
krets, hvad, att hon är sanningskär och af-
skyr humbug och smäsinne? Intet eller bra
litet, "när hon icke kan bära fattigdomen.
Lifvet är icke tillfredsstäldt med ideala kraf
och åsigter. Lifvet måste kunna lefvas, och
det är det hon icke mäktar. Salongen är
hennes verld, och hon dör, när hon lemnar
den. Alla hennes talanger, hennes goda och
lofvande egenskaper bortslösasi detlif hennes
samhällsställning — skapar. Dagen förgår i
nöjen; den räcker icke ens till, och Cecilia
har icke tid att sätta sig in i någon verk-
lighet. Hon drömmer, hon konverserar, hon
mottager männens hyllning. En och annan
gång "låter hon leken blifva allvar — det
enda, egentliga allvar, hennes lif erbjuder
Dylika små ”firtations” följa med en sådan
tillvaro. Hela denna erotik är ju så vanlig
och — oundviklig. Först när hon kommer
ut ur den krets, som hon tillhör, lär hon,
att den gick an för den rika, bortskämda
flickan, men ej för en person, hvilken ned-
stigit bland de arbetande. Då blir den icke
lek, men en fara, en kränkning. Poesien
flyger sin kos och Mefistofeles visar bockfoten.
Likaså blir förhållandet, när hon verk-
ligen mäste arbeta, Flon är nog stark, me-
dan hon ännu icke pröfvat det. Arbete och
fattigdom äro för henne blotta begrepp, och
i likhet med de öfvermätte, som önska sig
vara fattige, ser hon dem i ett ljus, hvilket
långt ifrån afskräcker. Allt är en illusion,
och illusioner brista.
+ ES
bå 4
När Cecilia inträder i sitt rum hos fru
Örn, och ser det i all dess fattigdom, med
dess. spruckna bord och flottiga soffa, då
först begriper hon, att inbillningen gäckat
henne. ”Hon kände, att hon var en främ-
ling, en inackordering, som för sextio kro-
nor i månaden icke kunde begära annat än
ett tarfligt möbleradt rum och så mycket föda,
att hon ej svalt ihjel. Hon sjänk ned på
en stol; hon kände sig matt i benen, denna
plötsliga beröring med en motbjudande verk-
lighet nästan sökte henne.”
När hon sedan blir telefonist och får
50 kr. i månaden, kan hon icke begripa,
hur det skall räcka till att lefva på: Fem-
tio kronor i månaden var hon van att egai
nålpenningar; nu skulle hon lefva på det, ar-
beta hela dagen för det, ja, känna sig lyck-
lig öfver sin lycka att få arbeta. Vigerthar
nog rätt, då han säger: ”det vill ni inte, ni
vill det i teorien, ni vill det med förståndet,
men ni vill det inte med viljan! Den som
verkligen söker arbete, den som är rädd för
fattigdom och beroende, den håller till godo
med hvad söm erbjudes och är tacksam der-
för!”
Och sedan, när hon återkommer från
sitt. första telefonbesök, är hon liksom be-
döfvad af det förfärliga, hon genomgått.
Hemsk förtviflan, lifsleda, bitterhet och huf-
vudverk sätta henne i uppror mot denna
plågsamma tortyr. ”Hela det förflutnas åsig-
ter och lifsåskådning, alla hennes barndoms-
och ungdomsförhoppningar, hvilka, döfvade
af motgångar, ännu i ett slags pockande van-
magt klämde sig fast vid hennes fantasi; —
hennes fordringar på lifvet, den naiva, aldrig
ens diskuterade föreställningen om sina orubb-
liga privilegier, som hon insupit i sitt för-
äldrahem och som låg i hennes blod, ettart
från flere generationer, — allt fick ny kraft
och samlades i en enda brännpunkt vid
denna första, direkta beröring med kampen
för tillvaron. Och till denna brännpunkt
kom från motsatt håll, — från det närva-
rande och framtiden — en annan tanke -
och känsloström, nya föreställningar, nya syner
på lifvet, vedervärdiga, motbjudande, hvilka
bröte sig mot allt det gamla, som när två
skilda strömdrag mötas och fräsande slå sina
’ vågor mot hvarandra.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
