- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
358

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

Vill fru Elna Tenow.

Tenow — sett en menniska, hvilken i alla
lägen handlade rätt och logiskt och kon-
seqvent efter sina lifsteorier? Jag aldrig.
Och jag försöker icke teckna annat, än
hvad jag ser. Det är mer än så det
räcker.

Det kan ju vara vackert att strida
för en sak, hvilken man tror på. Men
alla skapades icke till stridsmän. Jag:
icke.

Ni har nog märkt, kära fru Tenow,
att jag icke hör till de djupsinniga. Men
jag vet af det sjelf. Och — ser ni —
det är alltid en god sak! Jag åtager mig
derför hvarken att reformera samhället
eller menniskorna; ja, jag debatterar icke
ens ett socialt problem; jag håller mig
utanför alla lärda diskussioner, ty jag
skall säga er något: jag har en skräck
för att lägga min näsa i, hvad jag icke
förstår, och hela mitt lif igenom har jag
varit så upptagen af realiteter, att jag fått
föga tid att syssla med abstraktioner. Jag
skulle icke vilja taga i en s. k. fråga, om
man så bjöde mig den på silfverfat. Jag
menar t. ex. äktenskapsfrågan, sedlighets-
frågan, kvinnofrågan och hvad det allt
heter. Så tro aldrig att jag kommer med
ett »inlägg» eller en »lösning» eller nå-
gonting af det slaget.

Det lemnar jag åt andra.

Nej, det enda jag har lust att strida
emot, det är just det ensidiga teoretise-
randet. Tror ni, att lifvet låter snärja in
sig i edra minutiösa små bestämmelser?
Lifvet! — som är så brokigt, så mång-
faldigt och så starkt. — Ställ er framför
kött och blod med en lineal och ert
vattenpass, säg: »sådan och sådan skall
du vara», och vänta så, tills det kommer
en sammanstötning af de omständigheter,
ni icke kan beräkna, och af allt det, som
kan tumla sig i ett menniskosinne. Och
säg sedan, hur teorierna höllo streck!

Om Marianne kan ha lof att älska
Börje, fast hon är gift med honom, och
om Pål skall läggas i facket med påskrift
»föraktlig» eller upphöjas till facket »själs-
fin och ädel», det kan ni och hvem som
vill få afgöra hvar och en efter sin smak,
derpå spiller jag inga ord. Jag kan nu
en gång icke sortera menniskor från hvar-
andra i två olika högar: goda och onda,
som man kan skilja starkpeppar från
kryddnejlikor, ty för mig ställer sig det.

der menniskosorterandet -så otroligt in-
veckladt; jag finner så mycket dåligt hos
de goda och så mycket godt hos de då-
liga, hur man nu vill uttrycka det.

Klassificera ni derför mina personer
efter behag, kalla dem hvad ni vill; detta
gitter jag icke diskutera med er.

Det enda jag vill uppehålla mig vid
är följande reflexion, som ni anställer
öfver mig. Den talar bäst sjelf.

»Möjligen är det ogrannlaga att vilja
titta en förf. i korten och försöka gissa
sig till tillkomsten af hans arbete. Dock
skulle jag vilja framställa en förmodan,
som under studiet af »fru Marianne» nästan
blifvit till visshet.

Nämligen den, att Ernst Ahlgren ur-
sprungligen haft en helt annan plan för
detta arbete och helt andra synpunkter.
Och efter denna plan och ut från dessa
synpunkter har hon arbetat första hälften
af sin bok, särskildt den del deraf, som
behandlar Pål och Marianne.

Men så har reaktionen mot öfver-
drifterna i dockhemsliteraturen kommit
emellan. Förf. -har gripits af det delvis
berättigade i denna reaktion, och trott
sig foma, att stämningen i landet för
ögonblicket icke var för att mottaga mera
af den sorten, att den icke längre skulle
hysa sympati för oförstådda hustrur, som
göra uppror mot äktenskapstyranniet. Och
så har hon vändt på sin plan och gjort
en hemmets och den äktenskapliga kär-
lekens apoteos af, hvad som var ämnadt
till — ja, hvad vet jag? — kanske helt
enkelt en lifsskildring med mer eller min-
dre djupt liggande tendens.»

(Ja, — ty tendens skulle det natur-
ligtvis finnas! En allmän regel, en dogm!)

Fru Tenow, den lilla insinuationen,

att jag midt under mitt arbete ändrat
dess plan efter »stämningen i landet»,

den hedrar er själsadel lika mycket som
er skarpblick.

Det skulle kunnat finnas den kritiker,
som låtit narra sig att tro, det jag ända
från det Börje uppträder vet, hvart jag
vill hän med honom och Marianne. Men
ni lät inte lura er ni!

Man kunde tänka sig, att jag för en
eller annan invigd berättat planen till
Fru Marianne, innan »stämningen i lan-
det» gjorde sin märkvärdiga svängning.
Ja, man kunde till och med tänka sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free