Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 39
att han hade redliga och ärliga afsigter med
henne.
Efter att hafva tagit ett par främmande
länders lagar och uppfattning af denna fråga
i skärskådande, skola vi nu sej huruledes det
förhåller sig i Skandinavien. Hvad allmänna
opinionen angår, så känna vi den allaredan:
stränghet mot kvinnan, liberalitet mot man-
nen. Nå, detta hafva vi gemensamt med
många andra länder, men huru söka våra
lagar att beskydda den svaga emot den
starke?
Med afseende å förpligtelsen till äkten-
skap gäller ännu i Danmark likasom i Norge
den gamla lagen af 1734", hvilken icke an-
ser moderskapet i och för sig som tillräcklig
grund till äktenskapskraf eller fordran af
skadestånd. För att den häfdade skall kunna
ställa sådana fordringar, måste förföraren,
»förrän att han med henne fick sin vilja»,
för att tala i lagstil, hafva förpligtat sig till
att äkta henne. Löften, gifna efter förförel-
sen, räknas icke. Tillika måste hon antingen
skriftligt eller genom lagfasta vittnen kunna
bevisa hans löfte, hvilket i de flesta fall är
en omöjlighet, då lögnare i allmänhet helst
uttala sina lögner i enrum;.
Beträffande de oäkta barnens försörjning
fordrar lagen, att fadren skall gifva hälften
af den summa, som anses nödvändig att
underhålla barnet, och denna summa kan,
när han ej godvilligt vill utbetala den, fram-
tvingas genom rättegång ”". Vi se alltså, att
denna lag, om den än icke låter förföraren
gå alldeles. oantastad, dock står långt tillbaka
för den engelska och amerikanska lagen. I
synnerhet tyckes det oss vara en stor orätt-
visa att låta modren betala lika så mycket
som fadren till barnets försörjning; ty man
borde dock betänka: 1) att en kvinna förtjenar
mycket mindre än mannen genom sitt arbete,
och att det alltså är mycket svårare för
henne än för honom att åvägabringa den
åstundade summan; 2) att hon vid barnets
+ Den i Sverige gällande lagen liknar i det
väsentligaste den norska och den danska och blir
derför icke särskildt refererad. — Den stiftades
ungefär samtidigt.
"= I den sista riksdagsförsamlingen i Köpen-
hamn har den danska justitieministern framlagt ett
lagförslag, som går ut på att skaffa den förförda
kvinnan någon lättnad, men den derom förda de-
batten har ännu icke medfört något resultat.
födelse riskerar sitt lif, lider kval, som in-
gen penna förmår beskrifva, och stundom får
sin helsa förstörd för hela lifstiden, TI lyck-
ligaste tillfälle kan det väl hända, att hennes
helsa ieke tager någon varaktig skada, men
så måste hon ju ännu flera veckors tid efter
barnets. födelse afhålla sig från strängt ar-
bete, och huru skall hon väl vara i stånd
dertill, om hon strax: måste börja skaffa pen-
gar för att betala för barnets uppehälle så-
väl som för sitt eget. Ja, det är nu också
ett. al de stora och förfärliga felen i våra
lagar, att det icke ålägges förföraren att sörja
för den häfdade kvinnan under hennes sjuk-
dom. Det heter ju: »Inga pligter utan rät-
tigheter, inga rättigheter utan pligter».
Alltså, när en man erhållit en ma-
kes rättigheter, är det också hams pligt
att ätaga sig en makes skyldigheter, och der-
till hör förvisso omsorg och beskydd under
den långa och tunga tiden, då kvinnan är
ur stånd att beskydda och försörja sig
sjelf. Det är ju så klart för hvar och en,
som vill förstå det, att då Gud eller Naturen
— hvilket af dessa ord vi nu vilja använda
— skapade dessa tvenne, mannen och kvin-
nan, till ömsesidig hjelp och stöd för hvar-
andra samt till slägtets fortplantning, så gals
det hvar och en af dem pligter att uppfylla,
och det lika mycket antingen deras förbindelse
var »välsignad» af prest eller icke:
Kvinnan fick det änsvarsfulla. värfvet
att föda barnen till verlden, att bära dem
under sitt hjerta, att undgå all oförsigtighet,
ja, till och med hvarje häftig sinnesrörelse,
som kunde skada det späda väsendet: Den
ojemförligt större och besvärligare delen af
reproduktionsprocessen hyilar alltså på henne;
men har natoren väl pålagt henne denna
börda, för att mannen i ostördt lugn skulle
anse sin andel i saken såsom ett blott
tidsfördrif, en förströelse? Nej, nej! Vi be-
höfva blott kasta en blick på de djurarter,
som bygga sig ett bo och lefva parvis, för
att vi tydligt skola se och fatta naturens af-
sigt och huru rättvist den har fördelat plig-
terna emellan de tvenne.
Låtom oss: t. ex. betrakta ett fågelpar.
Honan ligger stilla i boet på sina ägg eller
hös sina små ofjädrade ungar. Men hvad
gör emellertid hanen? Flyger han under ti-
den ut och koketterar med andra små fågel-
honor, eller kretsar i luften i lustiga ringar?
Nej, han flyger endast bort från boet, då det
gäller att söka föda till sin maka, kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
