Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt
141
Men det, hvarom jag nu ville säga några
ord — och jag vill från början lägga syn-
nerlig vigt derpå — är icke det hygieniska,
utan läkares förhållande till denna fråga ur
de två andra synpunkter, som närmast fram-
träda, när man betraktar densamma, nämli-
gen den moraliska och den juridiska. Läkar-
nes gamla och märkliga utsago, att de icke
alls hafva att se frågan ur någon -af dessa
synpunkter, samt det faktum, att de ändock
ofta uttala sig om denna fråga ur dessa syn-
punkter, synes mig berättiga till några be-
traktelser.
Huru är det möjligt, att upplysta perso-
ner och vetenskapsmän kunna på allvar yttra,
att de hafva att se frågan endast ur sitt yrkes
synpunkt, oafsedt rätt och moral? Och fin-
nes det väl någon annan gren af deras verk-
samhet, der de skulle vilja säga sig tillämpa
en sådan sats? Läkarens höga anseende är
ju på det närmaste förbundet med det begrepp
af menniskovän, som man så gerna fäster
vid honom, men i denna sak frånsäger han
sig sjelf det allmänt menskliga. » Andra kunna
arbeta för rätten och moralen, vår sak är att
tillse att hygienens fordringar tillfredsställas»,
så lyder det ofta återkommande yttrandet.
Detta har nu så länge blifvit upprepadt, att
det väl kan vara berättigadt att fråga: är det
ens en förnuftig mening i det påståendet, att
man har rätt alt ensidigt utöfva silt yrke,
utan att taga hänsyn till rätt och moral?
Då skulle t. ex. läraren ega lof att endast
arbeta derpå att bibringa sina elever så myc-
ken kunskap som möjligt, utan att taga hän-
syn till deras fysik eller till utöfvande af
rättvisa:
Vi se, att elt sådant åskådningssätt leder
till” det omöjliga och trots det, att läkarne
sjelfva vilja frånsäga sig det allmänt mensk-
liga vid behandlingen af dessa frågor, kunna
de dock icke undgå att sjelfva ofta söka för-
svara dem äfven ur moralens och rättens syn-
punkter. I den bok, jag nyss nämnde, före-
komma flere yttranden i denna riktning. Ett
af de märkligaste finnes i Helsovårdsnämndens
svar till Öfverståthållareembetet sid. 15 och
lyder sålunda:
»Samhället har både rätt och pligt att
genom de prostituerades besigtning försvara
sina medlemmar mot etl af de förskräckliga-
ste sjukdomsgifter och skulle begå en grym-
het mot de prostituerade sjelfva genom alt
hjelplöst öfverlemna dem åt det gräsligaste
kroppsliga elände samt derigenom för dem
omöjliggöra återgången till ett hederligt yrke
och en bättre lefnad».
Att de sjuka böra vårdas har väl alltid
blifvit lifligt betonadt af federationen, men
tillika, att detta bör ske utan ett afskiljande,
som brännmärker deras lif. Det ofvan ecite-
rade försvaret för det sätt, på hvilket saken
nu är ordnad, är icke mycket argumenteradt,
då det endast helt enkelt förklaras, att sam-
hället har både rätt och pligt att göra undan-
tagsförordningar, som pålägga en del af dess
medlemmar en förnedrande behandling för
de andras helsas skull. Och hvad skall man
väl säga om det senare påståendet, att detta
ordnande innebär en omsorg om de prostitu-
erade sjelfva, att det underlättar deras ålter-
gång till ett anständigt lif? Man behöfver
knappast i verkligheten ha sett, huru svår
denna återgång är, utan endast tänka på den
ställning, i hvilken de inskrifna komma, för
att finna, att äfven om detta yttrande är
fäldt i välmening, det dock ieke är något
annat än en ohygglig sofism.
Denna mening, att tvångsbesiginingen ut-
öfvas af mildhet mot de olyckliga qvinnorna,
delades icke af den dåvarande förste stads-
läkaren. Han säger i sitt utlåtande till Hel-
sovårdsnämnden Sid. 19 i samma bok:
»Genom reglementerandet gillas icke skör-
lefnaden utan bestraffas».
Men kan det kallas straff, att visserligen
pålägga ett visst tvång, men dock tillåta ett
fortsatt utöfvande af sjelfva det onda?
Denna defination på straff synes mig
lika egendomlig, som det försvar för regle-
menteringen, som förekommer på följande
sida, nämligen att den icke har kunnat göra
något ondt, -emedan den icke varit mycket
känd. Samme läkare säger nämligen:
»Den allmänna meningen har icke blif-
vit förvriden hvarken af reglementeringen eller
frisksedeln, ty den har åtminstone hittills
sysslat föga med dessa saker, men om Fede-
rationen icke snart tröttnar vid sina muntliga
och skriftliga deklamationer och föreläsningar
för unga qvinnor och män, torde verkligen
fara vara för handen, att intresset för hithö-
rande saker efter hand blir vida allmännare
än nyttigt är, och att svåra missförstånd
blifva utbredda bland allmänheten».
Ja, det är fara värdt, och den faran
har redan vuxit i betydande grad, att intres-
set för hithörande saker blir vida allmännare
än nyttigt är, d. v. s. än som är nyttigt
för reglementeringens bestånd, ty för hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
