Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Charles d’Orléans - 3. Ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
3.
Ballad.
En vacker dag — det var S:t Valentin —
Gick solen upp i all sin glans och fägring;
I hemlighet det smög sig äfven in
Uti mitt stängda rum deraf en hägring.
Men dock så klart det sken, att, som jag säger,
Omöjligt blef det mig att slumra mer,
Der jag i nattens dunkel lagt mig ner
På mina sorgsna tankars hårda läger.
Den dagen ock till lustigt morgonskämt,
Att dela sins emellan älskogs håfvor,
All verldens foglar hade möte stämt
Och skreko nu med ifver på Guds gåfvor.
Man ville ha, livad allting öfverväger,
En trogen maka, väld af egen smak; —
Att somna om var rent ogörlig sak
På mina sorgsna tankars hårda läger.
Då gret jag snyftande min kudde våt
Vid minnet af det öde, som jag lider.
I foglar, — sade jag — er lefnads stråt
Går fram till fröjd och skämt i alla tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
