Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Victor Hugo - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Nej, ack nej! — Att locka fram din tår
Jordens eget vanmaktslif förslår.
När var kraften lika stark som liogen?
Hvem är den, som städse målet hann?
Ar ej lyckan svek? Och hvilken kan
Gripa skuggan eller hämma vågen?
Leker för vår blick en bild så huld,
Förd på vingar af safir och guld,
Genast efter den vi styra loppet;
Men farväl med gyllne vingars prakt,
När sin hand på fjäriln barnet lagt,
När ett menskohjerta vunnit hoppet!
Gråt, ty sjelfva lyckan vinner så!
Dina sånger bli mer ljufva då,
Dina klara ögon än mer sköna.
Efter regn förökas solens kraft,
Himlens blåa hvalf får högre saft,
Fältets kullar stråla än mer gröna.
Gråt som Rachel, gråt som Sara gret!
Lidandet hör jorden till, du vet.
Ve dig, arma, om du ständigt skrattat !
Herren hjelper den, som fallit har,
Och han älskar som en nådig far
Mest den barn, som sorgens klo har fattat.
Gråt, ty tåren är en skänk, som ger
Kraft åt anden, när han dignar ner
Under bördan af sin synd och villa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
