Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Folkballader - 3. O ve, o ve!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
3.
O ve, o ve!
0 ve, o ve, vid elfvens strand,
Och ve i äng och lid också,
Och ve, ja ve, du skogens bäck,
Der jag och vännen oss vant att gå!
Jag stödde mig emot en ek,
Och trodde den ett träd, som höll;
Men först den böjdes, så den bröts, —
Just så som vännen från mig föll.
O ve, o ve, hvad kärlek är ljuf,
När den är ung — dock endast kort;
Ty när den åldras, blir den kall,
Och som morgondagg den smälter bort.
O, hvarför prydde jag mig så
Och kammade med flit mitt hår,
Ty vännen har förskjutit mig
Och sagt, jag aldrig honom får.
Nu Arthur-klippan skall bli min bädd,
På lakan jag aldrig skall hvila igen;
Sankt Antons källa skall bli min dryck,
Se’n jag är förskjuten af min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
