Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Ur prologen till Canterbury Tales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Långt hellre såg han vid sin säng bak skärmen
Ett bokförråd, med rödt och svart på permen,
Om Aristoteles’ metafysik,
Än rika kläder, nipper och musik.
Dock — huru stor som filosof han tycktes,
Uti hans koffert intet guld dock lycktes.
Allt, hvad ur vänners hand han kunde få,
Till böcker och till lärdom månde gå;
Derför att bedja var han angelägen
För dem, som honom lijelpt på lärda vägen.
Med studier framgent blef hans ande född,
Ej ord han talte mer, än han var nödd,
Och det blef sagdt med värdig form och färg,
Helt kort och raskt samt fullt af must och merg.
Så tydligt talte han, som kan begäras,
Glad vid att lära, men också att läras. — — —
Der fans en frälseman i samma rad,
Med skägg så hvitt som tusenskönans blad.
Fullblodigt var hans anlete, och visst en
Helt liten snaps han tog på morgonqvisten.
Förnöjelse —- det var just hans natur;
En äkta son han var af Epikur,
Som honom lärt: att alltid kännas nöjder,
Det är den högsta utaf jordens fröjder.
Der hemma förde han ett ståtligt hus,
Der trakten lefde om i sus och dus.
Hans kött och bröd var alltid godt och saftigt,
Och bättre vin fans ej — så fint och kraftigt.
Af bakverk i hans lius det aldrig brast,
Och kött och fisk ej åtos läns i hast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
