Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Om Swifts död. Af honom sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Om doktor Jonathan Swifts död.
Af honom sjelf.
1731.
. . . Den tid skall komma snart, dà äfven jag
Bör vandra hädan enligt tingens lag,
Då af de närmsta vännerna, jag anar,
Hvar enda en för mig en slutpunkt spanar.
Och fast jag knapt den saken kan förstå,
Hur af min död de kunna fordel få,
Dock ungefär som så jag hör dem tala:
»Ack, för vår domprost börjar det att dala!
Den stackars mannen vissnar dag för dag, —
Det syns ju tydligt i hans anletsdrag.
Den gamla svindeln, hvarför jemt han koppas,
Går icke bort, förr’n han i grafven stoppas.
Dertill hans minne är på kneken bragt:
Hans mins ju aldrig mer, hvad han har ?agt,
Han kan ej mer erinra sina vänner,
Och hvar han sist åt middag, han ej känner
Han med historier ständigt plågar en,
Dem han berättat femti gånger re’n.
Hur kan han tro, vi skulle lyssna lugna
På infall, gammalmodiga och tvungna?
Men nu han umgås blott med yngre folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
