Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Om Swifts död. Af honom sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Igenom halfva sta’n så ryktet tutat,
Långt förr’n dödsklockan börjat har sitt klämt.
— »O, må vi rusta oss att vandra hädan!
Hvad har han lemnat, och hvem tar hans arf?» ■—
— »Jag vet ej mer, än hvad som påstås redan,
Att allt doneradt är till allmänt tarf.» —
— »At staten? Kors, men sådant är ju nycker;
För honom staten intet gjort, jag tycker.
Blott hat och afund fick han öfvernog:
Men allt han gaf, — och först och främst han dog.
Och hade han då ej i hela landet
En enda slägting, värdig skyldskapsbandet?
Mot främlingar han visar strax sig god,
Förgätande sitt eget kött och blod!»
Nu alla vittra hufvud sammangaddas,
Med elegier hela staden laddas,
I hvarje tidning står en liten bit,
Förbannande vår domprost liit och dit.
Doktorerne, om sina rykten ömma,
På mig helt visligen sitt ovett tömma:
»Hans fall var kinkigt — medges! Men, förlåt!
Säg, hvarför följdes våra råd ej åt?
I fall så skett, han hade, kry som våren,
Nog lefvat än de närmsta tjugu åren;
Ty när han öppnades, man såg på stund,
I alla ädla delar var han sund» ...
Här skiftar scenen nu för att uppdaga,
Hur de, jag älskat har, min död beklaga.
Af stackars Pope en månad sörjes jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
