Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Öfver min moders porträtt. Af Cowper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Min moder, då din lefnads dag sig slöt,
O, kände du de tårar, som jag göt?
Månn’ än din tanke sig kring sonen vände,
Som börjat nyss sin lefnad i elände?
Kanske en kyss du gaf, fast omärkt då,
Kanske en tår, om själar smälta få: —
Ditt milda smil mig svarar ja derpå.
På din begrafningsdag jag klockan hörde,
Jag såg den bår, som långsamt bort dig förde,
Och från barnkammarfönstret vänd, jag drog
En lång, lång suck och afsked af dig tog.
Men var det så? Ja väl. — Der nu du vistas,
Der säges ej farväl, ej vänner mistas.
Om blott vi mötas bortom grafvens vall,
Skilsmessans ord ej mer mig plåga skall.
Ditt tjenstefolk, som äfven kärt dig liade,
»Hon kommer snart tillbaka», ofta sade.
Hvad varmt jag önskat, trodde jag till slut,
Och sviken jemt, bedrogs jag hvar minut.
Jag mötte hvarje dag, af längtan späckad,
Men fann ock hvarje dag min väntan gäckad.
Så kom och gick rätt mången dyster stund,
Tills all min barnsorg var förslöst i grund.
Sist uudergifvenhetens kalk jag tömde, —
Men fast jag mindre gret, dock ej jag glömde.
Der förr vi bodde, nämns vårt namn ej mer,
Och andras barn mitt hem nu leka ser.
Hur trädgårdsdrängen dag på dag mig körde
På vägen fram, som bort till skolen förde,
Hur nöjd jag satt i vagnen, stoppad in
I kappa och i mössa, klädd med skinn, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
