Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Vid lord Byrons död. Af Rogers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Var stort och ädelt, — ädelt i sitt hat
Till allting lågt och uselt, — ingenting
Gement och slafviskt. Om inbilladt ondt
Förföljde dig ocli tvang dig någon gång
Att göra, hvad du ångrade, — hvem vet ej,
Och närmast jag, hur ofta tacksamheten
På lätt grund bygde; och om ej i lifvet
Du lycklig var, så är du det i döden.
Din önskan villfors: dö uti det land,
Der först din unga själ fick eld och lif,
I Grekland, för en sak, så höljd af ära.
Uti ditt följe, ack, der tänkte ingen
Att dock så snart i sorg de skulle sitta
Bredvid dig, medan en nation dig sörjde,
Som bytt sin festsång ut mot klagosång, —
Att de så snart minutskott skulle höra,
När morgonsolen sken uppå ditt stoft,
Kring berg och vågor rulla, täljande
Din lefnads år i fröjd och sorg.
Du gått;
Och den, som vill anfalla dig i grafven,
O, må han dröja! Hvilken bland oss alla
Så frestad, som du var från yngsta år
Ännu som oförderfvad höglandspilt,
Så frestad, som du var, och med din eldsjäl,
Och lusten, medan än din kind bar fjun,
Mot dina varma läppar pressande
Sin trollpokal, — ack, hvilken bland oss alla
Skulle ej vilse gått som du — och mer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
