Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 9. Miss Blanche talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Nåväl, det var, sedan kriget bröt ut.
Jag kom från Paris, som en skoltös borde;
Far hade kontrakter och köp och slut,
Och jag — var ju arfving, jag ingenting gjorde.
Jag repade linne en smula, jag tror,
Stickade strumpor — ett dussin nära,
Gjorde damaskor till bussarnes skor,
Stod i bazaren och sålde med stor
Fördel de hängslen, som stickats af mor,
Och vackra — det var de, — ja, på min ära.
Ändå var det tråkigt. Ra-tam ta-ta-tam!
Det var, hvad jag hörde den sommarn brumma,
Tills liksom ett pukskinn vår jord låg stram,
Der hvart steg ljöd som ett slag på trumma.
Och dag efter dag nedför gatan det drog
Rytteri och fotfolk i evigt hvimmel,
Tills min skyddande engel en dag mig slog
Med syn af en trupp, som sin hvila tog
Här utanför oss, just som dagen dog,
Midt under en strålande junihimmel.
Det var inga sprättar att gapa på, —
Karlar från vestern med enkla fasoner,
Neddammade, bistra, slitna och grå,
Men inga reverer och band och ga]loner.
Jag öppnade fönstret: hur frisk och klar
Den fläkt, jag njöt, då jag der mig stödde!
Om hals och axbr och armar bar,
Jag drömde ej 0111, att jag vacker var,
Men i håret satt af blommor ett par,
Ocli här på min barm en röd ros glödde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>