Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Arthur Fitger - 16. Brudfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Det mörka hafvet svallar,
Och högt slår vågens kam,
Och molnen, drypande af regn,
I luften jaga fram.
Så kall och tom står hafvets strand,
Nu gömmes månens sista rand:
»Grips du af ångst, min flicka,
Och skall jag hein dig skicka?
Säg, ångrar du, att bort ifrån
Din faders hus du flyr!
Säg, ångrar du, att ut med mig
Kring öde haf du styr?
På naket ref har jag min härd,
Min egendom är skepp och svärd,
Ocli hafvets storm och bölja
Som tjenare mig följa.» —
»Kan du så fåviskt tala!
För guld jag ej dig tog.
Mitt hjerta sprunge visst i tu,
Om bort från mig du drog.
Skjut ut ditt skepp, skjut ut från nord,
Farväl, farväl, min fosterjord!
Låt oss med vinden draga,
Vårt nya hem att taga!» —
En mås med hvita vingar
Allt bröllopsföljet var.
Och så gick neder dag på dag:
Hur långt, hur långt det bar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
