Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är troligt, att hans begåfning och själsriktning varit särdeles
eg-nade att på den vägen bereda honom en stor framtid. Den
utomordentliga formella färdigheten skulle der gjort sin rätta tjenst; ty
om det öfverhufvud för innehållets skull är af vigt att icke behöfva
alltför mycket arbeta på formerna, så är detta framförallt vigtigt der,
hvarest innehållet är det mest öfverväldigande bland alla.
Yi skulle kunna framhålla ännu många andra sidor af Ernst
Björcks naturliga begåfning. Vi skulle kunna framhålla åtskilligt
äf-ven af mera omedelbar praktisk betydelse. Det såg nästan ut, som hade
denne unge man inga .moraliska svårigheter haft att öfvervinna. Öfver
hela hans väsen låg renhet, och denna renhet såg ut som natur. Men
vi vilja sluta denna redogörelse för hans naturliga menniskas
fullkomligheter med det enda tillägg, att de många gåfvoma icke utgjorde
ett sammanhängande aggregat utan ett lefvande helt, en af dessa sköna
harmonier, af hvilka man icke uppröres utan vederqvickes, och af hvilka
man njuter, man vet icke rätt om med öga eller öra, hjerta eller
förstånd, emedan harmonien är allsidig.
Till daningen af detta menskliga konstverk hade en lycklig
uppfostran utan tvifvel mycket bidragit. Ynglingen hade uppvuxit i ett
hem, der fromhet var bofast i förening med sedligt allvar och barnslig
mildhet, och mannen glömde aldrig de ädla intryck, hvilka från början
kommit gossen och ynglingen till del. Trohet mot sin barndoms
minnen var ett af den unge skaldens vackraste drag.
Men, såsom vi redan hafva antydt, menniskan i sin sanning är
icke det, hvartill naturbegåfning eller uppfostran gjort henne.
Olyckligt om så vore, ty hennes sanna värde skulle då vara ett öde, hennes
dygd ett öde, hennes brottslighet ett öde, hennes framhärdande i
brottet också ett öde. Här är ej platsen att spilla ett ord på
vederläggningen af denna, religion och rätt och sedlighet undergräfvande åsigt,
hvilken i menniskans närvarande praktiska beskaffenhet endast ser en
produkt af det redan förgångna eller af det närvarandes nödvändiga
inflytelser. Yi veta, att menniskan är fri, att hon visserligen icke
bestämmer det förgångna eller sidoinflytelsema i det närvarande, men
att hon bestämmer sin personliga ställning till det ena såväl som till
det andra.
Så var icke heller Ernst Björcks karakter en naturgåfva eller en
ovilkorlig följd af yttre lyckliga omständigheter, med hvilka hans lif
i rikt mått välsignades. Yi skulle i sådant fall hafva stannat vid det
omdömet, att han var ett naturligt konstverk; och vi skulle nu om
detta konstverk icke haft annat att säga än detta: det var skada att
det gick sönder. Ty det naturliga konstverket sönderbrytes af
naturen sjelf, sedan det en tid fröjdat menniskomas sinnen: detta naturens
förkrosselsearbete heter död. Ernst Björck skulle, då den sönderbry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
