Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSIGTERNA OM VINTERGATAN, 189
punkter äro flammande klot, så är detta så mycket mer att förmoda om central-
kroppen i det omätliga system, som omfattar alla fixstjernor.» Men någon
stjerna af så utmärkande glans, att vi i densamma skulle kunna förmoda en
centralsol, se vi dock icke. Förklaringen härtill söker Kant deri, att denna
centralkropp, som i vintergatans system motsvarar solen i vårt planetsystem,
är mycket långt aflägsen från oss och dess skenbara glans i följd deraf betyd-
ligt förminskad. Vore volymen af denna kropp äfven 100,000 gånger större
än vår sols och dess verkliga ljusstyrka följaktligen vore 10,000 gånger större
(förutsatt att ljusnaturen är densamma), så behöfde man tänka sig denna cen-
tralkropp cndast vara 100 gånger längre aflägsen än Sirius antages vara från
oss, för att dess skenbara glans skulle vara lika med denna stjernas’. — Slut-
ligen säger han sig funnit det ej vara osannolikt, att just Sirius är denna cen-
tralkropp, ehuru de grunder, som anföras till stöd för denna förmodan, visscr-
ligen äro allt annat än öfvertygande. 5
Som man ser, beror den kantiska åsigten om verldsbygnaden hufvudsak-
ligen på det antagandet, att de ljusare stjernorna äro sammanhopade i närheten af
vintergatan. Detta är emellertid icke händelsen, hvarföre vi måste anse Kants
Pteorip, då det enda empiriska stödet för densamma ej håller streck, ohjelpligen vara
fallen. Ej heller resonemanget att stjernorna skulle störta tillsamman, såvida
de ej voro i rörelse, är här af någon betydelse; ty hvem säger att så icke
kommer att ske? Hvad skulle Kant t: ex. svara, om någon påstode, att en
sådan sammanstötning just ligger i skaparens afsigt? Den enorma virmeutveck-
ling, som dervid skulle ega rum, kunde försätta all materia i gasform, hvar-
efter skapelseprocessen ånyo skulle börja. Nya verldar, nya solar och nya
boningsplatser för tänkande varelser skulle i följd häraf efterträda de gamla;
nya organismer och en ny odling skulle uppstå, utan att man om den före-
gående kunde hafva någon den ringaste aning. Ett sådant påstående skola vi
nu visserligen icke göra, ty vi hafva empiriska bevis för att stjernorna verk-
ligen äro i rörelse samt att den attraktionskraft, hvarmed de inverka på hvar-
andra, åtminstone i de oss närmaste himmelsrymderna, är jemförelsevis liten,
emedan afstånden äro mycket stora; men det syntes på sin plats att medelst
ett drastiskt exempel visa det fåfänga i alla bemödanden att på metafysiska
grunder komma till någon positiv kunskap om naturen. Detta oaktadt må man
likväl ingalunda förneka möjligheten af att himlakroppar stöta tillsamman. I
smått erfara vi sådana sammanstötningar ganska ofta, då meteorstenar nedfalla
till jorden, men hvarför skulle ej äfven större massor kunna råka på hvar-
andra under deras färd genom rymderna? Det är t. ex. ej alldeles otänkbart,
att de fenomen af plötsligt upplysande stjernor, man understundom varseblifvit,
någon gång berott på sammanstötningen af tvenne stora massor.
Den af oss sedda vintergatan anser Kant ej vara den enda, utan förmodar
töckenfläckarna utgöra liknande system, ehuru i följd af deras ofattliga afstånd
! Vid detta exempel accepterar Kant uppenbarligen Huyghens hypotes, att solkroppen och
Sirins hafva samma storlek och således i lika afstånd lysa med samma glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
