Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATS- OCH FRIKYRKA, RELIGION OCH VETENSKAP. 2173
»På samma sätt som vi tänka oss menskligheten såsom en enda organism,
kunna vi äfven tänka oss hvarje nation såsom en sådan. Förhållandet är all-
deles detsamma fast i förminskad skala. Också inom enheten af statens organism
måste finnas en oändlig mängd af delar, hvilka alla äro förenade genom kärleken
till den ideala varelse, hvars förkroppsligade form vi gifva det kära namnet fo-
sterland. Ju mer omvexlande ideerna och tankesystemen äro, ju måvgfaldigare
känslostämningarna, ju mer skiftande det religiösa, politiska, konstoärliga och
literära lifvet framträder, och ju mer alla dessa beståndsdelar inverka och
återverka på hvarandra, desto rikare och mer utvecklad är nationens enhet.
Först då skulle folkets utvecklingsarbete råka i fara, när ett enskildt system
eller föreställningssätt blefve allrådande och likt Arons staf uppslöke alla de
öfriga. Enkelheten skulle då alstra enformighet, och denna stillastående.»
»Häraf följer, att ett folk närmar sig den sanna enheten af en lefvande
organism jemt så mycket, som hvarje .dess medlem eger frihet att inom vissa
öfverenskomna gränser utveckla sig sjelf. Naturligtvis komma dessa fritt ut
vecklade personer att sluta sig samman till föreningar, hvilka öfverenskomma
om vissa hufvudsatser, men förbehålla sig att i öfrigt hysa egna meningar.
Många bland dessa senare kunna vara visa, andra fåvitska, andra rentaf för-
kastliga: men — liksom vi säga. då fråga var om hela slägtets historia, —
att de ideer, hvilka voro onda, blefvo så småningom undanträngda, likadant är
också förhållandet med nationen. Det är nödvändigt, att dåraktiga och skad-
liga meningar få tillfälle att uttala sig, på det att deras rätta beskaffenhet må
komma i dagen; ty förblifva de undertryckta och dolda, så stanna de qvar
som ett invärtes sjukdomsfrö. Uttalas de deremot öppet, så får man tillfälle
att vederlägga och utrota dem.»
»Från denna synpunkt vilja vi nu betrakta kyrkan. Jag förbigår härvid
den stora, allmänna kristna kyrkans enhet, blott anmärkande, att samma åsigter,
vi uttalat med afseende på menskligheten som ett helt, äro fullt tillämpliga
äfven på en sann uppfattning af den kristna kyrkans enhet.»
»Hvarje statskyrka sträfvar efter och gör anspråk på att vara en natio-
nalkyrka och utgöras af hela folket utan undantag. Framför allt består hon
af ett särskildt stånd, som anses till viss grad representera nationens religiösa
meningar.»
»Enligt ofvannämda grundsatser bör statskyrkan inom sina gränser tillåta
hvarje skiftning af religiös tro, som ej står i strid med hennes hufvudläror.»
»I omfattandet af dessa läror, i den gemensamma kärleken till Gud i
Kristo, i den gemensamma hängifvenheten för det samfund, till hvilket de höra,
i allt detta, förenadt med en oändlig omvexling af egna åsigter rörande dessa
lärors uppfattning, består statskyrkans enhet. Ju mångfaldigare skiftningarna
af de religiösa meningarna äro. ju mer sammansatt vexlingen af religiösa känslor
är, ju mer dessa tankar och känslor inbördes inverka på hvarandra, motverka
eller samverka med hvarandra, desto större och rikare är enheten. Förlusten
af en enda religiös idé är detsamma som en motsvarande förlust af ämne för
andlig tillväxt. Hvarje bemödande att förbinda kyrkans medlemmar till ett i
enskildheter utarbetadt system af meningar rörande hennes grundläror är att
hos henne införa ett frö till förfall, är att utbyta en lefvande enhet mot en
död enformighet, att vilja ersätta en kyrka genom en sekt.»
»Det stånd inom kyrkan, som representerar eller åtminstone borde repre-
sentera folkets religiösa åsigter, är presterskapet, hvilket till sin idé är natio-
nens andliga riksdagsmanna-corps. På samma sätt som folkombuden äro för-
bundna att låta sina politiska meningar begränsas af vissa konstitutionela rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
