Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOSLÄGTETS SYND OCH FÖRSONING. 307
stämningar, hvilka blott tillhöra bilden. Vi skola här i allra största korthet
söka antyda de i fråga varande lärornas egentliga och innersta mening.
Synden eller det moraliskt onda kan tydligen betraktas från trenne olika
synpunkter, nämligen såsom en bestämning hos den enskilde (verksynd), såsom
en organisk makt i menskligheten (arfsynd), och såsom skuld inför Gud. Som
det här ej är vår afsigt att lemna en fullständig utredning af syndens begrepp,
blott att lemna nägra bidrag till en granskning af kyrkans lära om densamma,
förbigå vi den första synpunkten, med afseende på hvilken kyrkans lära i all-
mänhet ej varit föremäl för någon synnerlig gensägelse, hvilket åter haft till
följd, att denna rent etiska synpunkt af kyrkan blifvit mindre framhållen. Se
vi åter på läran om arfsynden, så må vi först och främst uppmärkamma, att
synd här icke tages i betydelsen af fri handling, utan fastmer såsom likbety-
dande med ett syndigt tillstånd. Fasthålles detta, så inses lätteligen, att me-
ningen med den i fråga varande läran ej kan vara någon annan än den, att
ett visserligen ej ursprungligt utan från ett viljemissbruk härrörande gemensamt
ondt finnes för menniskoslägtet, och att i följd deraf menniskans naturliga kraf-
ter. lemnade åt sig sjelfva och utan den gudomliga nådens mellankomst, leda
menniskan till det onda. Mellan moraliskt godt och ondt förefinnes, är här-
med först och främst sagdt, en bestämd artskilnad; det förra är icke en blott
högre utveckling af menniskans naturliga lif, utan ett till innehållet annat lif,
skilnaden är ej en skilnad mellan ett bättre och sämre, utan mellan riält och
orätt. Menniskan behöfver för sin befrielse från det onda en radikal omvän-
delse, icke en fortgång i sin naturliga utveckling, utan en brytning med denna
och en öfvergång till en priucipielt ny. Men denna omvändelse maste vara
icke blott radikal, utan fullt genomgående. Det nya lifvet hos henne är ett
konkret och individuelt lif, det rättas fordringar på menniskan sträcka sig ända
ned till det mest konkreta, till hennes drifter och begär, ty äfven dessa äro i
sin omedelbara form ej tillfredsställande, utan tarfva en genomgående omarbet-
ning. Gud fordrar nämligen af menniskan offret af hela hennes persoolighet:
»du skall älska Herren, din Gud, af allt ditt hjerta, af all din själ och af
alla dina krafter». Fullkomligt kan väl ej detta ske i detta lifvet. »En be-
nigenhet till det onda finnes ännu alltjemt qvar, ty arfsynden är i detta lifvet
outrotlig.» Ett praktiskt eller moraliskt ondt är nu obestridligen denna natur-
liga benägenhet hos menniskan. Den tillhör viljan eller är ett fel hos denna,
då hon tänkes ur moralisk synpunkt. Icke nog, att menniskans naturliga drif-
ter och begär ej utan särskild bearbetning erhålla en rätt form, de ega i sig
sjelfva en tendens att gifva sig en orätt, och denna tendens är för dem, såsom
blott sådana, öfverväldigande. En annan fråga blifver nu visserligen den, om
arfsynden är såsom sådan tillräknelig (»imputabel»). Detta beror tydligen på,
hvad man i detta sammanhang förstår med »imputabiliteto. Menar man der-
med en handlings tillräknelighet, måste satsen tydligen förnekas, ty arfsynden
är, efter hvad hr Billing sjelf framhåller såsom utgörande den lutherska läran,
ej en handling, utan ett tillstånd. Förstår man åter med »imputation» ett om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
