Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 = FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
ledet af förkämparne för antikens studium. En konung som Frans den förste,
furstliga mecenater sådana som de store boktryckarne Robert och Henri Eti-
enne (Stephanus) voro dess mäktige beftordrare. I öfverensstämmelse med fol-
kets praktiska lynne riktade sig de franska filologerne, med en Joseph Justus
Scaliger, Isac Casaubon, Bernard de Montfaucon i spetsen, förnämligast på sak-
studier, på historia, inskrift- och myntkunskap, literaturhistoria och mera så-
dant. Den dåvarande filologiens praktiska riktning led ej heller något afbräck
deraf att holländske lärde och statsmän, en Lipsius, en Grotius, Vossierne,
Heinsierne m. fl., troget stodo vid fransmännens sida och delade äran af de
storartade arbeten, som ännu i dag ej förlorat sin friskhet och användbarhet.
Det var egentligen en enda man, som gaf prägeln åt de klassiska studierna
under de hundra år, som förflyta mellan 1691 och slutet af adertonhundra-
talet. Richard Bentley var fader till den filologiska kritiken, som med alla
lärdomens hjelpmedel söker att hos de store gamle till dess ursprungliga ge-
stalt återställa texten, som blifvit förderfvad af medeltidens ofta okunnige och
vårdslöse afskrifvare. Honom till ära har skiftet blifvit kalladt det engelska.
ehur både nederländare och tyskar redligt samarbetade med engelsmännen. Det
fjerde tidskiftet, det nu varande, inleddes af en tysk, Friedrich August Wolf,
en man med jättesnille och jättekraft. Hans måg och biograf, Körte, berät-
tar, hur han under sina ungdomsstudier hindrade sömnen att smyga sig öfver
honom genom att — sätta fötterna i iskallt vatten. Också förvärfvade han
sig en lärdom, som på filologiens område väl sällan blifvit uppnådd, näppeligen
öfverträffad. Hvad som utmärker detta skede, som ej utan skäl blifvit kalladt
det tyska, är sträfvande efter universalitet, efter att likformigt och liktidigt
arbeta i alla de grenar, i hvilka kunskapen om antiken kan och bör sönder-
falla. Mer än fordom har man äfven här börjat tillämpa grundsatsen om ar-
betets fördelning och under ledning af de förnämste inom hvarje fack sökt att
genom samarbete lösa uppgifter, för svåra för en. Det är just detta som gör
den tyska forskningens storhet, detta ständiga vexelförhållande mellan äldre och
yngre idkare af samma vetenskap. På så sätt kan äfven den yngste och obe-
tydligaste arbetare, om han blott eger någon begåfning för sitt fack, blifva
nyttig för det helas utveckling. Resultatet har ock blifvit lysande; öfverallt
hafva nya utsigter öfver hittills obekanta fält öppnat sig, och det antika lifvet,
i alla dess mångfaldiga skiftningar, börjar allt klarare och verkligare framträda
sådant det lefde, rörde sig och hade varelse. Dermed har förebygts en ej
ringa fara, som förut kunde härflyta från de klassiska studierna, denna blinda
beundran för allt antikt, denna benägenhet att i alla forntidens lyckohjeltar se
idel sedligt stora män, en uppfattning, som mähända oftare än man tror ledt
till omogna försök att på vårt moderna, på helt andra grundvalar bygda sam-
hällslif inympa, hvad man trodde vara de gamles styrka och företräden. Sär-
skildt har Frankrike företett mer än ett exempel på dylika försök. Men hvem
ser ej nu för tiden de grekiska fristaternas politiska obetydlighet och opraktisk-
het, det romerska verldsväldets hänsynslöshet och missaktning för mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
