Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteraturen. Flera lyckade dramatiska motiver finnas väl i detta drama,
men de försvinna obegagnade — så mötet mellan Sigurd
Jorsalafara-res drottning Malmfrid och den af Sigurd tillfångatagna sköna flickan
Sigrid — och i nära förbindelse med denna bristande förmåga att
framhäfva det sannt dramatiska står diktionens oproportionerliga bredd,
lör hvilken man ej en gång hålles skadeslös genom dess yttre prakt;
ty den är lika torr som bred.
På ett enda ställe har författaren tillfälligtvis kommit i rätt spår,
men också tillfälligtvis — det är i den scen, der Ejsten och Sigurd,
de två kungarne, hvardera framhålla sin storhet — fredens och
krigets — och kasta en så betydelsefull lott i Norges framtids vågskål:
der har sagan lagt tankarne, ja, nästan orden i författarens mun, och
så-länge han låter sagan leda sig, är allt godt — men man ser tydligt
att det är sagan, som diktar för honom — icke han, som genom
sångens magt lyfter historien öfver till diktningens verld — och då nämnda
samtal slutar, är det också förbi med det hela.
Som lyriker har Bjerregaard presterat saker af åtskilligt värde,
men dels felades det mesta af hans lyrik originalitet, då den
isynnerhet påverkades af Ingemann, dels blef denna brist ännu olidligare
genom den svårighet, hvarmed rim och meter likasom böja sig för hans
penna — och i denna riktning höjde sig Bjerregaard blott i enskilda
sånger till en originel diktare. Hans försök i romancen: »Sigurd
Jor-salafarer og Blaamændene paa Formentera» bär samma prägel af
bristande originalitet och tvungen versifikation, och isynnerhet’ faller det
när man jemför det med hvad brödrafolken redan hadé presterat
och straxt derefter presterade i samma väg. Denna dikt, som
tillhör Bjerregaards ungdom ligger hvad födelseåret beträffar midt
imel-lan Oehlenschlägers »Helge» och Tegnérs »Frithiof», men man försöke
lika litet att jemföra den med den förstnämnda i frisk ursprunglighet
som med den andra i lysande diktion och plastisk afrundning!
Man har visserligen af Bjerregards hand några berättelser, men
de äro utan originalitet, och innehållet obetydligt »Eivind eller
Skjaldens Indvielse, en nordisk Digtning» är den enda af dessa berättelser
som förtjenar nämnas: den var ett prdrikt försök i samma smak som
Hansens »Cecilias Saga» och utkom 1825.
Bjerregaard skildras såsom en patriotisk man, som hade varma
känslor för frihet och rätt, hans lynne var lättrördt och mycket
lidelsefullt. Af dessa egenskaper följde, att han stundom i dylika
stämningar kunde skrifva dikter, hvilka »svulmede af Kraft og
Skjøn-hed, men som tillige indeholdt haarde, tildels ubillige Yttringer om
Personer.» Men dessa dikter, som måhända innehöllo det varmaste,
som flutit från hans penna, fick aldrig allmänheten lära känna. Han
visade dem för några få förtrogna vänner och lät dem ligga eller för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
