Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af unionens rätta väsen, egnadt, att göra den unga nationen retlig,
och något egentligt unionelt förhållande kan icke sägas under denna
första period hafVa egt rum imellan de bägge folken, så mycket
mindre som den svenske ståthållaren i Norge ständigt dels sjelf stod i
en falsk ställning, dels bidrog att befasta öfvertygelsen om ett skefb
förhållande hos norrmännen.
Kristiania, som sålunda såg sig upphöjd från en provinsstad,
hvars hela kulturlif stått i ett naturligt vasallskap under
»Tvillingrigernes» hufvudstad, Köpenhamn, och nu med ens skulle fungera som
ett ungt, framåtsträfvande samfunds klappande hjerta, kunde dock
till en början erbjuda endast obetydliga, inskränkta förhållanden, som
oftast behäftade med en kalkborgerlig trivialitet, förhållanden, som
likväl hämtade sin betydenhet deraf, att Kristiania måste vara
medelpunkten för det unga samfundets intelligens. HufvudstadsförhäUandena
visade efter skilsmessan från Danmark i det närmaste samma karakter
som företeelserna inom litteraturen; dess lifsyttringar voro endera
ett eko af den intelligenta veriden i Köpenhamn, som ännu någon tid
fortfarande var Norges hufvudstad i andligt hänseende, eller gaf den
patriotiska känslan sig luft i mera braskande, än verkligt sjelfständiga
utgjutelser af nationalmedvetandet — man tryggade sig först och sist
vid det fulländade Ejdsvoldsverket, som i sig innebar, eller åtminstone
troddes innebära, garantien för hela folkets politiska mognad. Så
hårdt det än kan synas, torde man få medgifva, att den trognaste
målning af norska förhållanden från denna tidpunkt är Welhavens
skildring af lifvet på landet och i hufvudstaden i »Dæmringen», der
det heter:
»Paa Landet sveder man af alle Porer,
Og søger Udvej til de høje Skatter,
Til Pynt for Konen og en bylært Datter,
Naar Manden er af Bygdens Matadorer.
I Staden Pøbel og Nobless sig morer,
Naar Pennekniv og Døgnkrønikers Latter
Har Hikket sammen et Par ny Rabatter
Till gammel Vanes slidte Rokkelorer
Naar stundom man en større Tummel sporer,
Har Himlen sendt os stærke Meteorer
Som Kolera, en afbrændt By med Mere;
Men efter Skrækken sig fra Barmen lister
Det stille Længsels-Suk, naar Synet brister
»Hvor her er flaut! — O, gid der snart kom flere!* I
I Hovedstaden kjæmpe Smaastads-Nykker
Med Residentsens Sæder og Manerer;
Men ak, Terrainet Parterne generer;
De falde begge to i mange Stykker; s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
