Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar.
Två nya tidskrifter i Danmark.
Dansk Tidsskrift for Kirke- og Folkeliv, Literatmr og Kunst, under
Medvirkning af H. N. Clausen, H. Martensen, C. Paludan-Muller,
William Scharling, J. L. Ussing, J. J. A. Worsaae, udgivet af
Hbnrik Scharling. 1—3 Heft. — Kjöbenhavn, Gyldendalske
Boghandel 1869.
For Ide og Virkelighed, et Tidsskrift udgivet af R. Nielsen,
Bjørn-stjbrne-Bjørnson og Rud. Schmidt. Første Hefte. Andet Oplag.
April 1869. Kjöbenhavn, Chr. Steen & Søns Forlag.
Det finnes ett yttrande af »gamle Grundtvig», som ej illa skulle
Iftmpa sig till ett slags svar på en bekant diplomatisk fråga för några
årtionden sedan rörande vårt danska brödraland: »pourquoi cette
puis-8ance ne cesserait-elle pas d’exister?» Derföre att — blefve svaret —
»Vor Herre trænger til Danmark.» Orubbligare kunna ej
»Borussia-nismens» mest hänförde apostlar1 fasthålla sin öfvertygelse om »der
weltgeschichtliche Beruf Preussens», än danskhetens banérförare står
fast vid den tro, han under mer än en menniskoålder förkunnat med
»lefvande ord»: äfven det lilla landet, den svagare nationen, är, fullt
lika mycket som någon s. k. stormagt, ett oumbärligt redskap för
genomförandet af Guds rådslag och den historiska utvecklingens ändamål!
Åt denna grundtvigska tanke om en viss för Danmark egendomlig,
högtstående, dess oersättlighet bland folken betingande uppgift inom
odlingens historia, har i våra dagar ett yngre slägte, som med
beundrande tillit vädjar till den gamle siarens stolta framtidssyner, vetat
gifva en ny och öfverraskande vändning. Ja, det förhåller sig i
sanning så, säger man, en sändning af yttersta vigt är, just i innevarande
tid, förelagd det danska folket! »Olyckan, som har öfvergått oss, är
blott ett andens vårtecken, ett vittnesbörd om att norden måste lära
sig känna sin besökelses tid. Vi hafva nått till den vändpunkt, der,
för första gången under ett årtusende, den grundsumma af innerlighet,
den skatt af en djupt etisk lifsbetraktelse, den tankrika blick på
ande-lifvets motsatser, hvarmed de nordiska folken gjort sitt inträde i
historien, tränga igenom.––-— Den utlefvade kulturverlden kan ännu
fö besanna Luthers ord: »Im Norden ist ein Rtlckhaltpunkt!» Vi måste
lära oss inse det: nu eller aldrig har anden kallat oss!» — Samma
tankegång fullföljes vidare sålunda: »Skola vi gälla i menniskolifvets
stora samfuud, måste vi gälla genom det, som är vårt eget. Men detta
hvilar skimrande i forntidens fjerran; poesien öppnade vår syn till att
se det, poesien gifver oss det ej i våra händer. Siaren gifver oss
visshet om att vi kunna lyfta det högt i nutidens glans, men det lyftes
ej genom någon magisk besväijelse — — Skall den visshet, siaren har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
