Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maning till eftergifter, hvarje bön, att han måtte något mindre beflita
sig om tillgodoseendet af »bekännelsetrohetens» intressen, något mera
om mensklighetens.
Genom att sålunda drifva det andliga förtrycket till dess yttersta,
har påfven sjelf i väsentlig mån bidragit till framkallandet af den
»religiösa revolution», som blifvit vårt århundrades måhända vigtigaste
företeelse. Dylika djupt upprörda brytningsperioder hafva förekommit
äfven under förflutna tider; men striden bär i våra dagar, märkbarare
än någonsin, det slutliga afgörandets prägel. Det är en strid mellan
, tvenne i ett och allt motsatta verldsåskådningar, af hvilka den em ’
icke kan ega bestånd vid sidan af den andra. En svensk författare
har i träffande ordalag angifvit, hvarom frågan är i denna strid och
hvarifrån den leder sitt ursprung.
»Man kan icke bära en sedel till valurnan», yttrar Victob Rtd- |
bebo i företalet till Den siste Åthenaren »icke tala eller skrifva om |
en allmän fråga, utan att medvetet eller omedvetet kämpa för den i
ena eller den andra af de verldsåskådningar, i hvilka den civiliserade
verlden är delad, och hvilken strid utgör den verldshistoriska processen.
Finnas ej tvenne grundtyper, till hvilka alla menskliga varelser kunna
hänföras — en orientalisk och en vesterländsk? Individerna af den
orientaliska typen känna sig naturligt dragna till det reaktionära lägret
den tillbakaskådande verldsåsigten, hvars paradis blomstrade vid
men-niskoslägtets vagga; de af den helleniskt-vesterländska typen välja
ovil-korligt den framåtskridande verldsåsigten, hvars paradis är ett
tillkommande Guds rike, för hvilket civilisationen skall rödja rent
Grunddraget i den orientaliska typen är den fromma undergifvenheten under
de yttre magterna. Stöpta i samma form vandra slägtena i en ändlös
rad mot grafven och hafva uppfyllt sin bestämmelse, »fullgjort lagen»,
när de under vägen offrat i templet och knäböjt för Herrans
smorda-Den helleniskt-vesterländska andan har deremot upptäckt, att de yttre
magter, som i statens, kyrkans, vetenskapens, konstens gestalter träda
menniskan till möte, äro formade efter de oklara, men klarnande
mönsterbilder, som äro nedlagda i subjektet sjelft och utgöra dess idéer,
att således dessa yttre magter äro behäftade med ofullkomlighet,
hemfallna under subjektets dom och ämne för dess omgestaltningsfÖrmåga.
Denna verldsåskådning är således utvecklingens. Vi lefva, andas och
hafva vår varelse i striden mellan dessa motsatta riktningar.»
Men — »Orientaler födas icke blott vid Ganges, utan äfven vid
Seine och Mälaren.» — DerfÖre — när vi lyssna till skildringen af
denna väldiga kamp mellan medeltid och framtid, som i våra dagar
fängslar Europas uppmärksamhet — må då hvar och en, äfven i vårt
land, eftersinna i hvad mening han kan säga till sig sjelf: »det är om
dig denna saga förtäljes!» Cabl von Bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
